Med ett förflutet i grindcorebandet Carcass gör nu gitarristen Mike Amott succé med ett nytt band, Spiritual Beggars. Den musikaliska inriktningen är nu inställd på flummig, doomig 70-talsrock med förebilder som Deep Purple, Captain Beyond och Mountain. I dagarna har just platta nummer två kommit och jag lyckades möta upp med Mike i Stockholm under deras pågående turné med stonerrockarna Fu Manchu.

I slutet av 80-talet var Napalm Death och Carcass stora inom grindcore, men efter några år kände Mike att han började tröttna på hela genren. När sen bandets riktiga genombrott stod för dörren, med plattan Heartwork-93, hade han fått nog och hoppade av. De musikaliska idéer som han ville förverkliga skulle inte ha några ramar eller begränsningar.
– Att gå med i Carcass var det bästa jag någonsin har gjort, säger Mike. Jag lärde mig så mycket under den tiden som jag haft stor nytta av, dessutom fick jag en möjlighet att tjäna pengar och försörja mig. Men var sak har sin tid, efter ett tag kände jag mig låst och ville slå mig fri.
– Idag känns livet mycket bättre, i Spiritual Beggars tar vi saker som de kommer och är ett mycket avslappnat gäng som njuter av det vi gör. Fast vi är helt seriösa har vi ändå kul när vi repar vilket för en utomstående kanske låter självklart, men av gammal erfarenhet vet jag att det finns så många band som inte har distans till det de gör. Man måste komma ihåg att man spelar för att det är roligt.

Nya spår

Idag har Spiritual Beggars två plattor bakom sig och satsar nu stenhårt. Medlemmarna kände varandra sedan gammalt och började på skoj småjamma lite. I början helt spontant men snart allt mer strukturerat. Det dröjde inte länge innan snacket om att spela in en platta började kännas angeläget. Låtarna blev bättre och gruppen mer samspelta, debuten släpptes -94 och fick bra kritik. Många jämförde dom med tidiga Black Sabbath och Cathedral eftersom musiken var halvdoomig 70-tals retrorock med trubbiga kanter. Trots den starka debuten var ändå låtarna för tunna och outvecklade för att hålla hela plattan igenom. På uppföljaren, “Mantra III”, är soundet annorlunda och låtarna starkare. Man känner att bandet har mognat och att en riktig producent har hjälpt dom, Fredrik Nordström (At The Gates, Candlemass). Soundet är slipat, doomigt och passar som handen i handsken till musiken. När de sen har tagit med Per Wiberg och Stefan Isbring på keyboard respektive percussion förstärks det osande flummiga 70-talssoundet ytterligare. Just keyboarden har fyllt ut bandets sound mycket och på så sätt lyckats fånga den tidstypiska känslan som bandet vill förmedla.
– De förstärkningar som vi gjort skulle varit med på förra plattan också, problemet var bara att hitta rätt folk. Man måste ha någon som har samma musikaliska idéer och uppfattningar om musik som vi. Man kan ju inte ha med en keyboardist som gillar att spela som TOTO gör. Per mötte vi genom en bekant på Dynamofestivalen -96. Vi började att snacka lite lätt om saken och när vi sen hade fått några glas blev det bestämt att han skulle lägga lite keyboards. När vi sen befann oss i studion märkte vi att det behövdes fyllas i lite här och där, så han blev kvar plattan igenom. Idag ser vi honom som en bandmedlem som skall följa med oss på turnén och även medverka på nästa platta.

Konstnärligt

På tal om plattan, omslaget till nya föreställer en leguanödla med elektriska solrosor i bakgrunden. Bilden är ganska färgrik men inger knappast något bestående intryck. Tvärtom var det emellertid inför förra omslaget. Sedan gammalt hade Mike alltid varit förtjust i bilder av skräckkonstnären Hans Arnold, så varför inte slå honom en signal? Arnold blev förvånad men glad och tackade ja. Den gode Arnold är väl mest känd för det fantasifulla och oförglömliga skivomslag till en ABBA-platta som han gjorde under 70-talet. Ett typiskt kännetecken för Arnold är hans användande av många olika färger, och hans fantasifigurer med stora stirrande ögon som betraktar åskådaren med en genomträngande blick. Konstigt nog hade han inte hade blivit erbjuden att göra ett enda skivomslag sedan ABBA-tiden! Tyvärr uppskattades inte omslaget av bandets skivbolag som ansåg att det var det fulast de någonsin hade sett. För att nu inte detta skulle ske igen, förbjöd bolaget bandet att bestämma själva. Det nya valdes ut av en expert på området, som utsågs av bolaget, bandet fick se på några olika idéer och sen välja bland dom. Snacka om att England är konservativt!

Succé-turné

Under hela den turnén som bandet nu tillsammans med Fu Manchu genomför har lovorden fullkomligt haglat över dom. Publiken har varit exalterad och responsen fullkomlig. Mike berättar att när han fick höra att de skulle ut och turnera med Fu blev han mycket nöjd. Allt verkade plötsligt stämma så bra, bolaget (Music For Nations) satsade på dom och att sen spela med Fu gjorde inte saken sämre. Fast lite nervös var han ändå innan. Han hade ju inte turnerat sedan avhoppet från Carcass och det var ju ett tag sedan.
Inför den stundande sommaren kommer det att bli några festivalspelningar, men förutom Dynamo i Holland är det inte klart vilka. Bandet kommer också att genomföra en egen turné och ta med sig några supportband. Vilka det blir är inte klart ännu.