Monostar – killarna som kom från Gotland, bosatte sig i Stockholm, spelade så mycket de kunde, blev uppskrivna av Terry Ericsson, fick en rad erbjudande från olika skivbolag, skrev på för MNW och den 25 mars i år släppte sin debutskiva. Det är historien om Eric, sång och gitarr, Linus, gitarr, Carl, bas och Jimmy på trummor. Det låter ganska lätt när man skriver om det så här men vägen till debutskivan har varit relativt lång. Sist jag pratade med Monostar var för nästan exakt två är sedan när skivbolagen precis börjat ringa. Däremellan har de hunnit byta skivbolag, spelat in “The Airport” och dessutom tänkt väldigt mycket.

– När vi först kom till Stockholm var vi väldigt naiva, trodde att vi skulle erövra världen, bli större än Bono, säger Jimmy med ett skratt när jag träffar dem under deras blixtvisit i Göteborg. Eric fortsätter.
– Det känns som om man fått mer distans till att spela, allt känns inte lika viktigt längre. Vi har spelat musik i åtta år så det känns som om jag har levt ut mina rock´n roll drömmar, nu skulle jag lika gärna kunna flytta ut till ett hus på landet med massor av djur. Ibland undrar man vad man håller på med. Det här är verkligen en sjuk värld. Allt jag vill göra är att skriva en låt och att folk ska gilla den, sedan slutar det med att det blir en djävla karusell av det. Visst är det roligt men man får bara se till att det är man själv som styr karusellen.
Det är därför det har tagit så lång tid för Monostar att komma ut med skivan, de har varit väldigt noga med att de skulle vara nöjda med resultatet. De frågade sig hela tiden vad de ville med de olika låtarna och vad folk skulle få ut av dem. Frågan är då vad folk får ut av Monostar, vad de kan tillföra Musiksverige.
– Det finns inget annat band i Sverige som låter som oss.
– Visst låter det som en klyscha men det är så det är, säger Eric och fortsätter. Det känns som om vi har ett enhetligt ljud, det spelar ingen roll vad vi spelar om det så är poplåtar eller om det är en bluesjävel, allt låter det Monostar om. Om du sätter på skivan lär du känna en liten bit av oss.
Eric och Jimmy anser själva att Monostars musik påminner om något jordnära och torrt som förenar sig med något rymdaktigt och svävande i något slags hjärta med hål i… Det kanske inte säger så mycket om musiken rent konkret men man förstår i alla fall att rymden är en av Monostars största inspirationskällor, därav rymdbilderna från NASA på skivkonvolutet.
Eric har alltid skrivit låtar och står fortfarande för låtmaterialet. Mycket av texterna får han genom att ta snygga repliker från filmer.
– När jag var sju fick jag ett trumset i julklapp så då började jag skriva låtar med bara sång och trummor.
Nuförtiden är Erics musik lite mer melodisk, men fortfarande tjänar han lika lite pengar som när han var trumdunkande sjuåring.
– Jag vill tjäna pengar, eftersom vi alltid spelat musik har man inte kunnat ha ett vanligt jobb, alltså har vi inte haft några pengar, säger Eric och Jimmy fortsätter.
– Alla tror att vi blivit jätterika nu när vi släppt skivan, men det är ju bara att avliva den myten direkt. Man får inga pengar av att spela musik.
– Men man får många tjejer, inflikar Eric med ett leende…
Att hela tiden omge sig med musik kan få en all längta efter den absoluta tystnaden. Ibland kan man känna att det inte finns något nytt överhuvudtaget, att man hört allt förut. Jimmy och Eric känner igen känslan. Det finns dock band som de gärna bryter tystnaden med, däribland Velvet Underground, Portishead, Joy Division, Slowdive och Nina Simone.
– Det beror hela tiden på hur man mår. Ibland lyssnar man bara på musik för att inspireras, för att ändra mitt tänkande kreativt, säger Eric och Jimmy håller med.
– Det finns så många sätt att lyssna på musik, man kan lyssna på helt snurrig musik som man får en bild av.
Eric och Jimmy menar att det alltid handlar om känslan, alla band har något bra om det så bara är ett snyggt mikrofonstativ. Men vad är egentligen tjusningen med att spela musik, vad är det för känsla man får? Någon jämförde och sa att han fick ut mer orgasm att spela med killarna än att vara med en tjej, ganska töntigt påstående egentligen men frågan är om någon känner så på riktigt?
– Man kan inte jämföra att spela musik med något annat, det går inte att ta på den känslan. Jag skulle mer vilja jämföra det med att du får en blick av en människa som säger allt, du får en speciell känsla. Skapandet är insikten mellan två människor – den totala kommunikationen. Sedan kanske livebiten är mer som sex, filosoferar Eric.
Och kanske har han rätt. Monostar kommer att spela på en del festivaler i sommar, åk dit och döm själva…