Shalimar från Göteborg spelar tung, skramlig rock i Sonic Youths anda. Trots att trion bara spelat ihop ett drygt halvår och knappt spelat för publik talas det redan om bandet.
– Folk förknippar nog oss med våra tidigare band, tror Marta Löfstedt, sångerska och gitarrist i Shalimar.

Själv har Marta Löfstedt ett förflutet i göteborgsbanden Doll squad och Monochock, Shalimars trummis Tess Fritzon utgjorde ena halvan av duon Yoni och basisten Elä Malmberg har senast spelat folkpunk i ett stockholmsband.
– En recensent beskrev det bandet som Frälsningsarmén på fyllan, skrattar Elä.
Vi sitter i bandets replokal som är, tapetserad med supersnygga Kissbilder och Marta berättar hur hon i somras gick och var uttråkad – inget band och inget att göra! Så träffade hon Tess och Elä som också var bandlösa och Shalimar tog form. Marta Löfstedt hade klart för sig hur hon ville att bandet skulle låta, inspirerad av amerikanska rockband som Sonic Youth, Stooges och Television men även jazz.
– John Coltrane är en idol, säger hon. Jazzen är något som förenar de tre, annars går musiksmaken isär. Tess Fritzon lyssnar nästan bara på New York-baserad hardcore medan Elä Malmberg har rötterna i folkpunk och ska.
– Att spela den här typen av musik är nytt för mig, men jag uppskattar det tunga och det jazziga, förklarar Elä.
I julas kom demon “Fragrance” och nu vill de ut och spela. De tycker alla tre att det ger en skön trygghet att ha spelat länge, att vara säker på sig själv och sitt instrument.
– Man kan ta det mer avslappnat och behöver inte känna någon press. Nu kör vi på så länge det känns kul helt enkelt.