Den svenska undergroundscenen vad gäller punk och rock lever fortfarande, trots att det kanske inte hörs så väldigt mycket från den i dominerande media. Coca Carola är ett av de svenska band med rötterna i punken som fortfarande inte bara lever – de sparkar också.

Sedan debuten med singeln “Kom till kriget” och den delade (med 23 Till) fullängdaren “Anabola melodier” har det blivit ett antal plattor, och tioårsjubileumet för bandet firades med samlingen “Fem år till moped” med låtar ur hela karriären. Nu är det strax dags för ytterligare en fullängdare, “Så fel som bara vi kan ha”, som släpps i mars. Jag får tag i sångaren Curre Sandgren och frågar om Coca Carolas historia och framtidsplaner.
– Ja, vi bildades 1986 med folk som fått sparken ur andra band och som tyckte det var kul att hålla på att spela. Mottot var att alltid ha kul, och det gäller fortfarande. Vi hade ett mål att göra en studioinspelning varje år, och det har blivit något av i princip allt; kassetter, singlar, fullängdare. Mycket av det tidiga materialet tycker jag fortfarande är bra, men ofta kanske lite dåliga inspelningar eller dåligt utförande av oss. Men det är fortfarande låtar jag kan tycka är fantastiskt bra.

För alla som kommit i kontakt med ovan nämnda “Anabola melodier” är ju frågan om ursprunget till fotografiet som pryder omslaget given.
– Det är en bild på en amerikansk badvakt, som vi hittade i en bok. Vi kollade med fotografen, och det var bara att köra. Resten av layouten kanske inte är lika bra som fotot. Det är väl kanske inget layoutmässigt storverk att låta omslaget till en sån platta vara rosaröd. Men man lär sig hela tiden. I alla avseenden.
Coca Carolas musik skulle kunna etiketteras som punk, såsom punk definieras idag. Men det är lika mycket rock i grunden. Tycker Curre att det finns någon skillnad mellan punk och snabb rock idag, och hur skulle han beskriva deras musik?
– Jag tycker att det aldrig gjort det. Jag kan sätta på en Generation X-platta och känna att det rockar som fan, och att det inte finns någon skillnad på rock ‘n’ roll och punk. Kolla Sex Pistols och Clash – fantastiska musiker, och ett fantastiskt sväng. Det finns ju saker som låter som man kanske tycker att “punk” ska låta, men så här i efterhand vet man ju att det är producerat att låta så. Punk för mig är egentligen en fråga om attityd mer än bara musik. Utan att ge mig in på någon diskussion i den eventuella distinktionen mellan punk och rock gör Coca Carola musik som det är svårt att låta bli att stampa takten till. Det hör man på plattorna, och ser på spelningarna. Mottot är som sagt att vi alltid ska ha kul, och det kan man nog märka att vi har också.
Finns det möjligheter att Coca Carola fortfarande tycker att det är kul om fem år? Hur ser framtiden ut?
– Den närmaste framtiden är att vi ska ut och spela på den nya plattan. Vi har spelningar bokade från och med skivsläppet till i maj. Vi har gått tillbaka lite till den stil vi hade på ett par av de tidigare plattorna, lite rockigare. Men det svänger fortfarande som fan. Hoppas också att plattan blir väl mottagen. Det är ju lite återhållsamt på skivmarknaden nu, och det har det ju varit ett tag. Men vi har ju en trogen skara fans, så det ska förhoppningsvis bli bra. Vi säljer i snitt 3–4000 exemplar av varje platta. Det skulle vara kul om Grammisjuryn kunde uppmärksamma oss, så att vi fick tacka nej men förhoppningsvis kommer vi ju att finnas ett bra tag till, så att chansen kanske finns fortfarande. Vi har inga planer på att trappa ned. Och nu är det ju bara fyra år kvar till femtonårsjubilét, så…
Och vad blir det då för moped på femtonårsdagen?
– Puch Dakota har ju ett snyggt namn. Eller kanske en Crescent Compact. Eller en E-typ. Det vore kanon. Då kunde vi göra dansbandstechnospelningar på födelsedagen.