Bandmedlemmarna droppar in lite allt eftersom. Platsen är en replokal lånad av stallkamraterna Backfish och ute är det smällkallt. Fotbollsplanen utanför fönstrena glimmar som ett gigantiskt frysfack i den försvinnande goda solen när sångaren Urban Holmberg dyker upp. Kvällen innan var det stor julfest på Underbar med Drowners på scen och resten av natten spenderades på efterfest. Klockan har hunnit bli halv två när Ubbe ringer sin mamma för att berätta att han fortfarande lever och han bedyrar att han inte kommit i närheten av en telefon förrän nu…

Ubbe bor, som flera i bandet, numera i Stockholm, men Tommy 16 kommer ursprungligen från Skellefteå och så här över jul vänder de gärna hemåt. Och då tar de chansen att repa ihop sig lite. Nya skivan Rocking Big Buddha släpps ju i slutet av januari och efter det hoppas de självklart på att få turnera. Plattans titel speglar också förändringen som skett i soundet sedan senast.
– Vi ville rocka upp det, menar Ubbe. Förra plattan var countrysoft och smörig, nu är det lite mer powerpop, mer hårdpop.
Alternativa albumtitlar var annars Reborn as a racer och (i sammanhanget skapligt osynkade) At war. Plattan spelades in i Skellefteåstudion Rumble Road i somras och egentligen var de rätt oförberedda.
– Det tog alldeles för lång tid i studion, nästan två månader. Vi hade med oss en 25–29 låtar in och sen började vi välja. Vi spelade först in de låtar som var mest självklara, sedan de lite mindre självklara och det blev väl 14–15 stycken till slut. Jag är framförallt jävligt nöjd med trumljudet, det blev fett och fläskigt så som vi ville ha det.
Två singlar är redan släppta, Come on, Come on (please let me see it) och sköna Racerboy, och om de släpper någon mer singel blir det (fantastiska!) Hard to be a man. En dynamisk historia som Urban menar är den mest självbiografiska låten på plattan.
– Jag har skrivit de flesta texterna och till denna plattan blev de mer ytliga, det är mer snygga ord nu. Jag är ett stort Steely Dan-fan och jag gillar deras texter som inte är riktigt enkla. Man får en ny tolkning varje gång man lyssnar. Det är tråkigt om man bara får en historia berättad för sig. Jag gillar Leonard Cohen också och vi är alla fast på Matthew Sweet.
Musikaliskt sett sticker Hard to be a man ut också. Det är en lugn låt som tar fart i refrängen och som når höjdpunkten när solot kommer. Saxofonsolot.
– Vi tyckte det passade bra med en sax där, hade man haft en gitarr istället hade det bara känts halvtöntigt. Mats Forsgren är grymt bra på sax också.
De fann plats för munspelssolon på plattan också, närmre bestämt på Book of love.
– Ja, vi fick tag på en HD-snubbe som lirar i ett bluesband (Lars Lundberg) som kom in och gjorde bra ifrån sig. Jag tycker det låter jävligt bra.
Ubbe berättar att han även hunnit med att agera producent för första gången. Det är bolaget Fine Tone Recordings som signat bandet The Facer och planerar att släppa de fyra låtar Ubbe spelat in med bandet i Stockholm. Något att se fram emot menar han. Rocking Big Buddha är något att se fram emot menar jag.