Musiksverige har länge varit ganska intetsägande. Vissa har haft framgångar — av kommersiell typ vilket är roligt, men det har saknats en undergroundscen inom dansmusiken. Tills nu. 1997 är året då svenska skivbolag som Dot och Svek nämns med respekt och beundran i utländsk fackpress och där det finns dansmusik finns det också diskjockeys.

Scenen i fråga är strax utanför Superstudiotältet på Lollipop 1997. Det finns en massa huvudrollsinnehavare på en festival och två av dem är Mad Mats (MM) och Tony Zoulias (TZ). De skall båda spela senare på kvällen och verkar vara bra på gång, med allt vad det innebär av interna pikar och skratt. Mats berättar att han skall testa en ny grej i setet.
— Jag skall ha med mig en MC som heter Aaron. Han i sin tur har med sig en effektlåda och skall göra en massa effekter med sin röst. Swiscch, wooowm, ökhaöirrr!!! Det låter jättebra till deep house, ha ha ha.
Kommer det med på något skivsläpp? Är ni aktuella med eget material?
— (MM) Jag har gjort musik förut med Boogaloo och nu blir det snart ett nytt projekt med lite jazzigare beats.
— (TZ) Det är lite bisarrt, jag har haft en singel på gång i över ett år nu. Först var det samplingssvårigheter och nu har det blivit samarbetssvårigheter med det aktuella bolaget. Jag har ett kontrakt med Superstudio i Sverige, men det här bolaget var ett annat. Det kanske bara är meningen att jag skall vara DJ. Vi får se…
Samtalet fortsätter in på gångna år och hur det gick till en gång i tiden när de började DJ:a.
— (MM) Det var 85-86 som jag började spela på hip hop-jams vid Slussen. Jag spelade old school hip hop och rare grooves och hade jävligt roligt.
— (TZ) Jag började nog hemma kan man säga. Mina kompisar fick i timmar sitta och lyssna på band och låtar jag tyckte var bra. Till slut var de inte intresserade längre, och då fick man hitta andra sätt. Jag hamnade på Fryshuset och senare i Grekland tre somrar. Man kan säga att det är en hobby som blivit ett yrke.
— (MM) Nu har man ju nått dit att man kan livnära sig på det. Jag har inte haft en ledig lördag så länge jag kan minnas… Jo! Både jag och Tony var lediga en lördag för ett antal månader sedan, faktiskt.
— (TZ) Ja, jag låg och sov hela den dagen. Helt underbart.
Spelar ni mest i Sverige eller är det mycket utomlands också?
— (MM) Både jag och Tony har spelat på Heavenly Social i London samt diverse småklubbar i London och i Skottland.
Om man jämför publiken utomlands och i Sverige, är det någon skillnad då?
— (TZ) Generellt har folk i England mycket bättre koll. Spelar man en gammal soullåt eller en gammal houselåt så känner folk igen den och hurrar. Och även om de inte känner igen den kan folk avgöra om den är bra eller inte. Lite bättre smak och inte så rädda för nya saker, skulle jag vilja säga.
Som DJ:s är ni väldigt breda i er musiksmak. Vad finns det för plus och minus med det?
— (Båda) Det är jävligt mycket dyrare!
— (MM) För att hänga med i de olika typerna av dansmusik måste man även tillbringa mycket tid med att kolla upp vad som är bra inom varje gren. Sådant kan ta dagar.
— (TZ) Det är ju också mycket skönare att kunna variera sitt set. Många tycker, inklusive jag, att fyra timmar ren drum’n’bass, techno eller vad det nu är kan vara ganska jobbigt. Man kan också visa på de gemensamma beröringspunkterna inom dansmusiken.
— (MM) Det är helt enkelt roligare att vara bred.
Ni har båda bidragit med var sin mix-platta till Superstudios nya samling “Supersounds vol. 1”. Var det svårt att välja ut låtarna?
— (MM) Jo, det var svårt. För mig i alla fall. Jag har så många olika stilar jag vill spela, så jag försökte få med så många som möjligt utan att det skulle kännas jobbigt.
— (TZ) Samma för mig. Både jag och Mats skulle kunna spela in evighetslånga sessions, men man är ju tvungen att begränsa sig. Vi får bara hoppas att detta släppet går bra nu så att det kan få bli en uppföljare.
Mats och Tony bubblar av energi och entusiasm när “Supersounds Vol. 1” diskuteras. Det är uppenbart för vem som helst att de brinner för det de gör. Därför kommer de första regndropparna från himlen som en välsignande ursäkt att smita tillbaka in i Superstudiotältet och de väntande 1200:orna.