FISTFUNK, ännu ett sånt där namn som bara smälter in i mängden; Mindfunk, Stonefunkers, Phunk Junkeez, Punk Funk Union, and so on…

Ett ganska typiskt omslag på deras första skiva, Totalmassconfusion. På bilden på bandet ser de lite så där “häftiga” ut. Mitt första intryck av musiken, rap-metal. Antagligen inget nytt, men jag tyckte jag kunde skriva några ord om den.

Gig på Underground/Gbg

Den 8 juni var det en spelning med FF på Underground och det ordnades av denna tidning att jag skulle intervjua gruppen. Hjälp! Jag slängde ihop några frågor och hoppades att jag inte skulle göra bort mig. Traskade dit vid niotiden men de var inte riktigt klara med sin soundcheck så jag fick stå och knö med en massa jublande folk i fjantiga vita mössor i en 20 min till. Det dem spelade under soundchecken lät väldigt bra. När de var klara smög jag in till logen och fick sätta mig på en hög pall som gav mig en bra utsikt över det lilla rummet, som gjordes ännu mindre av 9 pers, som fick klättra över varandra om de skulle röra på sig. Dom ordnade att alla utom 4 skulle lämna rummet under interviewn, för att det inte skulle vara så rörigt. Jag märkte snart att de inte var ett dugg “häftiga” som jag först trodde. Trevliga, glada och något gapiga var de, men inte häftiga. Åldrarna i gruppen varierade mellan 22-26 år och 3 i bandet hade barn.

Ur kaos!

Jag undrade hur de hade lyckats få ihop ett band med 8 medlemer. Hade de känt varann sedan tidigare? Kaos, sa de, de bildades ifrån kaos. Olika människor ifrån olika håll. Men det verkar att i grund och botten bildats ifrån en live grupp och ett hip-hop band som smälte ihop och blev FISTFUNK för 3 år sedan.
De gjörde en demo och för 2 år sedan fick de kontrakt med Stockholm records. Sen dess har det gått lite segt, som sånt har en tendens att göra, och till slut så spottade de ut denna skiva, Totalmassconfusion. Namnet var passande, tyckte de, eftersom eftersom skivan växte fram ifrån “totalt kaos.”
Namnet FISTFUNK har ingen sexuell anknytning. Det skall snarare föra tankerna till “aggressiv funk”. De motsa varann hela tiden. Ena killen påstod att namnet var stulet ifrån hans tidigare grupp, Fistfunkare, eller något liknande.
Det är ganska svårt att hitta ett eget sound inom denna musik stil, och jag var nyfiken ifall de trodde att de hade lyckats. “Helt klart!” sa de spontant, men ångrade sig och påpekte att alla grupper tror att de har lyckats med detta. Men de tror i alla fall att de bygger upp sin musik lite annorlunda. Lite mer riktig musik och riktigt hip-hop. Och de har inga grunder i hårdrock, som t.ex Clawfinger, som många har jämfört dom med. Det har sagts att de låter som en blandning av Stonefunkers och Clawfinger, men FF jämförs hellre med Stonefunkers. Ju bredare spectrum de jämförs med desto bättre förstås.

Går i bredd, inte i rad

Dom har inga riktiga planer på hur musiken kommer att se ut i framtiden. “Behöver inte planer”. “Vi går i bredd med våran musik, inte i rad.” De har fått en del publicitet (mer skader inte) och reaktionerna har varit olika. Bland det positiva har det sagts att de har mycket, glad energi på scen. “Är ni ett bra live band?”(Det är roligt att höra vissa gruppers egotrippade svar, men här var jag besviken) “Det kan väl inte vi säga! Vi har kul i alla fall. Vi älskar att spela.” De blir av med sina aggressioner på scen. Senare sa någon med en allvarlig ton; “Det är elden vi vill åt.” Det visar sig att de brukar spruta och sluka eld på scen, men detta fick de inte gjora på Underground eftersom det är så lågt i tak där.
På insidan av omslaget på skivan jag fick, finns det några tecknade figurer som föreställer varje medlem i gruppen. Brevid varje figur finns det en beskrivning av dess personlighet och vapen på engelska, precis som med rollspelsfigurer. Så undrade jag om dem spelade mycket rollspel. De gjorde de inte. Figurerna var bara något kul, och speglade en del av deras riktiga personligheter. De har gjort en serie med dessa figurer. FISTFUNK vill att man förstår att de är inte råpolitiska.
Mina frågor tog slut men jag fick öl av dom och satt kvar. De försökte komma på något mer för mig att skriva. Dom som hade varit utestängda kom in och det blev trångt igen. Jag var kvar ett tag, pratade och drack upp deras öl. De verkade inte ha något emot det. Trevliga grabbar.

Suveräna live!

Och så var det dags för spelningen. Nu var stället helt fullpackat med fulla studenter som lullade runt och raggade. Det såg rejält trångt ut med 8 pers på den lilla scenen och man såg hur de fick tygla sin energi. Jag får nog svara på min egen fråga, om de är bra live. De var suveräna! De blandar tungt och funky på ett alldeles underbart sätt. Härligt att skutta till. Det var inte så bra ljud, men det är det aldrig där ändå.
När jag senare lyssnade lite noggrannare till Totalmassconfusion, så insåg jag hur bra den är. Jag tror nästan, som det brukar vara med de bästa skivorna, att man måste lyssna på dem mer än en gång innan man börjar uppskatta dem.
FISTFUNK har inga spelningar eller festivaler planerat för en nära framtid och vill bokas mycket. Det är nog en turné på gång till hösten. Det här vill dom säga; “Det är härligt att alla tjejer är långhåriga i Göteborg.” och “Känn lugnet.”