(Stockholm)
PETER FRISTEDT, MATTIAS LEIDEBJER

När, var och hur började allt?
Peter: För mig började det redan 1993 då jag startade Berliner 6 Bahn, en grupp som var aktiv mellan åren 1993 till 2002.
Våren 2002 såg vi bandet Naked Ape spela på Hannas K på söder i Stockholm. De stod precis för det jag drömde om att ett synt/punk/industriband skulle vara — d.v.s. en person som spelar syntmusik live på riktigt ackompanjerat av en rå trummaskinsrytm. Sångaren hade MC jacka och solglasögon och när bandet öste på var det enda som hördes en trum-hihat samt rejäl rundgång. Det kändes faktiskt som att det inte kunde bli mycket hårdare. Det var jag, Mattias Leidebjer och Rickard Stumm som var där och det var samma kväll vi bestämde oss för att släppa Naked Apes debutskiva på en egen label. Då Berliner 6 Bahn runnit ut i sanden så blev detta även en naturlig fortsättning med musiken för mig och Rickard.
Ett par veckor senare bjöd Albion i Naked Ape in oss till en fest i en gammal BDSM lokal, Hjärter Dam, på Kungsholmen. En lokal som Albion hade tagit över för att bygga klubb och studio. Mitt på golvet stod det denna kväll en gammal Hemma-keyboard från typ 1980 inkopplad in en Jazzchorus-gitarrförstärkare och en mikrofon på stativ.
Jag frågade Albion vem det var som skulle uppträda och så blev jag presenterad för Saralunden. Jag tvekade inte en sekund och frågade direkt innan spelningen om vi kunde få släppa en platta med henne. Jag var ju helt enkelt övertygad att det inte kunde låta annat än grymt bra med den uppsättningen instrument.
Mattias: Jag och Peter träffades under vår militärtjänstgöring uppe på flygflottiljen F21 Luleå under åren 94-95. Vi drev även ett musikprojekt och klubb under denna tid som kallades ‘Seven Whipped Dogs’, ett första frö till det som flera år senare kom att utvecklas till Lobotom. Sedan fortsatte vi köra på i full fart med många fler artister och egna skivsläpp, arrangera livespelningar samt hela tiden göra olika typer ljudinspelningar.
Peter: Under samma period grundade vi vår egna Lobotom Tonstudio. Denna studio byggdes upp successivt genom att vi köpte upp massa gammal studioutrustning från flera olika nedlagda studios.
Mattias: I och med att vi hade en egen studio så blev detta en naturlig mötesplats för folk vi kände och i många fall även artister. Vi körde på i full fart med inspelningar och releaser under åren 2002-2004 och katalogen växte alltmer. Samtidigt kommer jag ihåg att vi jagande distribution för att få ut musiken.
Peter: Då vid runt 2002 var det ända som gällde för ett litet skivbolag att få ett distributions avtal och det var inga bolag som var intresserade att jobba med ett litet skivbolag som inte hade släppt tio album. Därför så var den ända vägen att gå att satsa järnet på att bygga upp katalogen. Om man tittar på hur det är nu så är klimatet och förutsättningarna helt andra för nystartade bolag. Lite märkligt är det att man inte ser en explosion av små bolag och skivbutiker som exempelvis säljer endast vinyl eller andra mer limiterade upplagor i olika format. Hundra plattor för att få igen tryckningskostnaden är nästan något som är standard nuförtiden.
Det mest minnesvärda under åren?
Mattias: Samma år, 2004 i oktober, bestämde vi oss för att försöka att ta steget och söka samarbetspartners utanför Sverige. Detta var i samband med, releasen av Quasimodo Jones, ett samarbete med Håkan Lidbo. Håkan föreslog att någon från Berlins 80-talscen borde mixa en av låtarna som gjorts.
Peter: Då jag var en av de få i Stockholm som på 80-talet diggade Malaria, Mania D och Matador så var det Beate Bartel som jag först kom att tänka på när Berlin kom på tal. Vi tog helt enkelt kontakt med Beate, lite på vinst och förlust, och hon blev så intresserad att vi, mer eller mindre, direkt bestämde att hon skulle få lyssna in sig på materialet.
Mattias: Allt detta gjorde ju att vi sedan åkte ner till musikmässan Popkom i Berlin samma höst för att bland annat träffa Beate, samt även diskutera några uppslag på eventuell distribution utanför Skandinavien.
Jag hade själv inte varit särskilt mycket i Tyskland innan och denna resa med besök i både Hamburg och Berlin gjorde starkt intryck.
Peter: Det var något helt annorlunda än vad man var van med i Stockholm. Jag glömmer aldrig feelingen när jag och Mattias satt på Kogge bar i St Pauli i Hamburgs hamnkvarter för första gången. Kogge hade tidigare en gammal bordellinrättning, men hade nu blivit ett musikerhotell. Vi hade precis blivit lämnade av en skivbolags-manager och fått våra hotellrum. Jag frågade i baren om det gick att få upp värmen i rummet vi bodde i, men bartendern svarade bara att antingen är gästerna så packade att de inte märker kylan eller så har de annat för sig! Helt galet! Hamburg var verkligen ett ställe, typ raka motsatsen till Stockholm. God öl och hög raggningsfaktor samt att de flesta ställena var 24 timmarsbarer — d.v.s stänger aldrig — inga vakter förutom inkastare som det var rätt gott om.
Mattias: Berlin var såklart toppen också, men på ett annat sätt. Det var lite svårare att överblicka, men en väldigt intressant stad med gott om bra klubbar. Under Berlinvistelsen hann vi med möten med både Beate Bartel och Thomas Wydler (trummis i Nick Cave and The Bad Seeds /Red.) samt diskussion runt distributionssamarbete med BitzCore, ett skivbolag från Hamburg.
Peter: Första mötet med BitzCore var på en Italiensk restaurang i Kreuzberg, Berlin. Vi satt först mest på hotellrummet och tryckte, sen plötsligt ringer telefonen, en adress och tid framfördes, väntan, sen taxi till restaurangen. Väl framme så satt en stor skara musiker och i mitten managern för BitzCore himself runt ett stort bord. Han sträcker fram handen och frågar samtidigt “Are you a music lover, football hooligan or a skinhead?” Jag svarade artigt att jag var en “music lover”. Managern för BitzCore garvade högt och sa “Too bad because I am a true skinhead!”.
Mattias: Flera Hamburgresor samt en stor mängd Astrabeer senare skakade vi hand återigen med BitzCores manager. Denna gång sa han typ “Guys, I got no brains but I got a lot of money, lets work together!”… Ja, det var faktiskt så samarbetet mellan Lobotom & BitzCore tog sin början.
Under den första Berlinvistelsen så hade vi ju som sagt middagsmöte med självaste Beate Bartel och Thomas Wydler. Peter hade en hel del att prata om med Beate såklart medan jag var lite mer osäker på hur mycket jag och Thomas Wydler hade att snacka om. Det var inte direkt läge att börja fråga loss om hans musikaliska karriär. Efter en aningen trevande start så pratade vi på om alltifrån Österrikiska ölsorter till hans svenska mamma och det var hur naturligt och trevligt som helst. Både Peter och jag återkommer ofta till just denna väldigt speciella middag — en unik upplevelse som vi båda inspirerades grymt mycket av.
Peter: Under åren som följde kom vi att bli goda vänner med både Beate, Thomas och deras vänner i Berlin. Vi har ju varit väldigt frekvent i Berlin och hälsat på eller träffats häri Stockholm när exempelvis The Bad Seeds varit på turné.
Mattias: Dealen med BitzCore i Hamburg gick främst ut på att vi lanserade främst Appareil, Naked Ape samt Bondage Fairies album. Vi satsade på omfattande promotion i samarbete med ett tyskt promotionbolag. Trots många fina recensioner i europeisk musikpress och allt fler inbokade spelningar så haltade själva skivförsäljningen. Troligtvis berodde detta mycket på att hela musikbranschens försäljningssiffror börjat resignera alltmer vid denna tidpunkt. Egentligen är det bara Bondage Fairies som lyckats etablera sig ordentligt i Tyskland, med flera liveturnéer genom åren, särskilt i Hamburg där deras fanbase idag är stor.
Mattias: Under åren 2004-2007 arrangerade vi även en hel del konserter här i Stockholm. Många av dessa hade vi i samarbete med olika myndigheter och institutioner som Elektronic Beat Club på Tekniska Museet med flera liveband och filmvisningar. Detta blev riktigt lyckat och vi fick stor medial uppmärksamhet.
Peter: Vi hade även en labelkväll på Kägelbanan som var helt fantastisk. Det var en sådan underbar känsla att se vad som händer när tio band och Lobotoms samlade entusiasm samverkar. Alla inblandade hade slitit hårt för att allt skulle fungera och få maximal uppmärksamhet. Jag och Mattias var exempelvis ute varje dag i tre veckors tid och satte upp affischer. Det blev stor succé med över 700 besökare.
Mattias: Det var riktigt kul — vi bara plöjde på och gjorde exempelvis två feta banderoller med Lobotoms logotyp. Jag tror att varje banderoll kostade över 5000 kr — helt galet. Vi fick en smärre chock när räkningen kom för alla flyers, posters, banners samt banderoller som gjorts.
Peter: Ett av de mindre lyckade projekten vi jobbat med var att arrangera ett antal spelningar tillsammans med Bygdegårdarnas riksförbund i ett försök att få ut den elektroniska musiken till landsbygden. Tanken var god och alla bygdegårdar var helt fantastiska miljöer. Den första kvällen som arrangerades var på Värmdö bygdegård och det eventet drog två besökare. Det blev inga fler bygdegårdsevenemang efter det…
Peter: I april 2004 besökte jag en bar här i Stockholm för första gången som heter Sugar Bar. Det var någon gothrock-kväll på onsdagar och jag gillade stället skarpt. Både jag och Mattias började frekvent besöka denna bar. Det tog inte lång tid innan vi blev goda vänner med Shapour som ägde Sugar Bar. Vi började diskutera vilka klubbidéer och ganska snabbt började vi få personalpriser på allt. Sugar Bar blev snabbt ett nav för alla band och personer som vi samarbetade med. Releasefester, konserter etc. Ja, allt hamnade helt plötsligt på Sugar bar.
Peter: I augusti 2005 blev jag kontaktad av Andreas Bonstra från Teater Moment som undrade ifall vi var intresserade av att göra något arrangemang på deras teater. Jag åkte ut till Gubbängen och vi tog en fika i deras foajé och spånade runt vad man kunde hitta på. Två timmar senare hade jag fått ok från halva Berlinscenen. Jag glömmer aldrig Thomas Wydlers sköna kommentar “Jag måste till Gubbängen!” som han fällde när han var på turné med Nick Cave and The Bad Seeds på en sprakig telefonlinje via Berlin. Allt styrdes upp väldigt effektivt och snabbt. Konserteventet som vi kallade för moment:BERLIN var en grym tillställning som folk än idag pratar om som en av de största musikhändelserna i Stockholm. Postern för arrangemanget har blivit ett hett samlarobjekt på Ebay.
Mattias: moment:BERLIN blev ett helt unikt möte med legender från Berlins 80-talsscen och svensk independentmusik. Kvällen avslutades med en improviserad session där artister från Lobotom, som Bondage Fairies, Naked Ape samt Tarnation Street jammade sida vid sida med Beate Bartel, Bettina Köster samt Thomas Wydler.
Peter: I februari 2007 valde Shapour att sälja lilla Sugar bar samt flytta “Sugar bar konceptet” till hans persiska restaurang som låg vägg i vägg. Detta nya koncept fungerade tyvärr inget vidare och alle färre kom på klubbarna.
Mattias: Både Peter och jag tyckte verkligen att det var trist att en sådan samlingsplats och ett så grymt bar-klubbkoncept bara försvann. Ett år senare, strax efter nyår, ringde Shapour upp och frågade ifall vi inte kunde hjälpa honom att hitta tillbaka till den ursprungliga Sugar bar-stämningen. Vi kändes oss väldigt peppade, men ställde som motkrav att den persiska inramningen måste tonas ner samt ge mycket mer plats för klubbverksamheten på kvällarna med inriktning mot elektronisk musik, synt, indiepop och punk.
Peter: Under hela januari byggde vi DJ-bås i gatufönstret — Reeperbahn style — samt ny permanent livescen — med bl. a. PA utrustning från Lobotoms tonstudio — dekorerade väggarna med foton från tidigare musikevenemang på Sugar bar. Sist men inte minst så lyckades vi även komma över en gammal snygg Jukebox, som under 80-talet gått varm på en vodkabar i en förort till Helsingfors. Denna Jukebox fyllde vi med nya och klassiska indie- synt- och punk vinylsinglar. Allt för att få den där viktiga Hamburgkänslan.
Mattias: Sedan premiären i februari 2008 har vi haft hand om samtliga klubbokningar för Sugar Bars räkning, samt hjälpt ägaren med rutiner runt ljudtekniker, entrén samt marknadsföring. Det har känts väldigt viktigt för oss att få bidra till att i Stockholm skapa en riktigt bra liveklubb med fokus på en mer öppen livescen, något vi tycker saknades tidigare.
Framtidens Lobotom?
Peter: Lobotom var verkligen starten på så mycket både för mig och Mattias så det blev, och är vår plattform för allt vi sysslar med. Det var väldigt inspirerande att genom Lobotom kunna genomföra allt vi diskuterat och pratat om under flera år tidigare. All nördig kunskap man samlat på sig genom åren kom till användning helt naturligt, alltifrån ljud och bildexperiment till visioner gällande olika typer av gerillamarknadsföring etc.
Mattias: Det har varit en period av både hård disciplin — det har ju blivit över 25 olika releaser genom åren med över 10 artister — men samtidigt många roliga episoder då vi flängde mellan Stockholm Hamburg Berlin eller då vi åkte Sverige runt och rekade Bygdegårdar, ha,ha…
Vi arbetar minst lika mycket idag, fast aningen annorlunda nu, fortfarande med Hamburg kontakterna, men i en annan form. Fokus ligger nu istället på vår nya egna webbshop där vi förutom CD:s, MP3:or även säljer vinylen, T-shirts samt mobilring-signaler etc.