Dungen, Dungen och ännu mera Dungen.
Dungen har varit med i stort sett överallt Och då snackar vi media så det står härliga till…
Det vi saknar är väl en genomarbetad dokusåpa kring Gustav Ejstes, som är ansiktet bakom Dungen. Ja, en såpa kring hela bandet vore på sin plats.
Det verkar vara intressanta människor. Dungens senast uppmärksammade finstämda album Stadsvandringar har nått alla från Abbas Benny Andersson till blyga indieflickor från norr som smyglyssnat på Dungen mellan sina favoritlåtar med Kent.
Daniel Åkerlind har för ettnolletts räkning träffat tre medlemmar från Dungen, med Gustaf Ejstes iklädd ett par solgula glasögon dagen till ära.

Kort om ert album Stadsvandringar.
— Låtarna till albumet har bara kommit till för att de behövs och passar oss. Sedan om de även skulle passa och glädja andra så är det en bonus. Vi har inte gått in för att få det att låta på något särskilt sätt utan det låter som vi vill. Då vi spelade in första demon till senaste plattan så visste vi inte och skulle aldrig våga drömma om att det skulle bli så här stort och bra. Det är en grymt bra skiva och vi är mycket stolta över den. Responsen från omgivningen har också varit gynnsam och väldigt lyckad. Det är många som verkligen ärligt uppskattat plattan.

Dagbok i terapi

Vilka fenomen berör ni?
— Det är vardagsfenomen som reflekteras över i texterna och framförs genom musiken. Det är glädjen att få leva och glädjen att få göra musik som kommer djupt inifrån. Det är också kontraster som tas upp, som exempelvis kontrasten mellan landet och storstaden. Men det är absolut inte så att vi vill skriva någon på näsan och deklamera att det är gott att leva på landet och köra häst och vagn. Vi försöker inte berätta för människor vad som är rätt och fel, utan istället bara ge vår musik till de hjärtan som är öppna och sedan låta dem som vill komma fram till den slutsats de vill.
— Vi har inte ställt in oss på att ge folk vad de vill ha och krydda med smöriga kärleksballader. Vi har helt enkelt gjort vår egen grej och uttrycker det som är viktigt för oss i låtarna. Sedan är det skoj att så många har snappat upp det och tyckt om våra skivor. Musiken och låttexterna är som en dagbok i terapi, någonting man själv gått igenom och vill beskriva för andra.

Är det världsterapi, samhällsterapi eller självterapi?
— Mycket självterapi, saker som jag funderar över, säger Gustaf reflekterande. Man funderar över vad som är fel… och så blir man förbannad på Bush fast man kanske borde klippa sig…

Att visa upp sig och sin musik

Spelningar och uppträdanden.
— Vi har spelat mycket både i Stockholm och i övriga landet. Speciellt ute i landet så brukar det hända mycket på konserterna. Här i Stockholm kan det vara så att man blir bedömd efter den musikgenre som man som musiker representerar, eller vilka kläder man har, eller: “aha du ser på sådana filmer då måste du vara en sådan typ” o s v. Det känns ibland som om musiken kommit lite i skymundan, och att speciellt Gustaf som frontfigur har fått representera hela proggsvängen. Detta fast att ingen av oss som är med i bandet ens var påtänkta som sperma när proggvågen löpte genom Sverige på den tiden det begav sig. Det är nog lite av ett musikaliskt kryphål att man som artist måste kunna bedömas och jämföras med någon annan artist när recensioner skrivs. Därför har vi många gånger blivit jämförda med proggsvängen. De flesta skivrecensioner har varit positiva och bra, men så finns det dem som kanske varit lite konstiga? En recensent skrev att det vore bättre om vi blev uppätna av myror…

Har det varit några som tyckt att det är lite för mycket sitta i ring, hålla handen och tvärflöjter?
— Responsen har varit positiv över lag. Men ibland har vi stött på att det kanske skrivs tre rader om låtarna och albumet, och efterföljande tretton rader om progg där de jämför oss med proggsvängen och musikrörelse tjosan. I enstaka fall har det blivit lite mycket att försöka reda ut vad det låter som och så glömmer man nästan bort själva musiken. Vi kanske kommer från ett annat håll och med en annan infallsvinkel och det gör det hela lite tabu. Det är klart att all musik låter som någonting som spelats in tidigare, alla tar vi ju inspiration från historien. Musiken återanvänds, men det behöver inte betyda att den är sämre för det.
— Egentligen är det helt sjukt vad bra vi har det inom bandet. Att få göra det vi älskar och att så många andra människor älskar våra skivor och musiken vi gör. Det är för musiken som vi gör det här, uteslutande för musiken. Man kan nästan vara lika lycklig som en elektriker som rockstjärna, för är man inte nöjd så spelar det ingen roll om man är miljonär eller bor i en koja… eller om man blir uppäten av myror.

Medelålderspunkare

Har ni råkat ut för folk som inte riktigt förstått er?
— En medelålders punkare kom upp på scenen på Hultsfredsfestivalen och tyckte att vår musik var hotfull, som om proggen skulle lägga något dammigt filter över musiksverige. Men fan vi måste fortsätta göra vår grej och så länge det finns människor som vill lyssna på oss så fortsätter vi göra vår grej hela vägen ut. Det kan faktiskt vara lika tillfredställande med ett bra jam i replokalen som att göra en utmärkt spelning för utsålda hus.
— En fin kommentar som vi fick på en spelning var när någon kom fram och förklarade att det finns ett hålrum i svensk musik. Att vi med våran musik definitivt fyller detta tomrum eftersom vi erbjuder någonting nytt genom musiken. Detta trots att det finns inslag av “hatchiga fioler” som någon udda recensent uttryckte sig.

Jävligt ärlig musik

Vad har hittills varit det viktigaste för er emotionellt musikaliskt?
— Att det dr så många som kommit fram till oss och sagt att våra skivor är grymt kul och bra. Även att vi tillför någonting nytt i musiksverige. Vi har fått ge ut vårat album på ett så stort skivbolag som Virgin, vilket vi har mycket att tacka för. Vi gav ut debutalbumet på ett mindre skivbolag förra året (Subliminal Sounds, som även släppt nya albumet på vinyl /Red.). Producenten som var med och snickrade på den skivan sa att även det här nya materialet har precis samma känsla och stämning som den förra. Vilket känns som ett väldigt bra betyg. Det känns härligt att Virgin som stort bolag ändå har känslan för musiken och att de lyssnat med ett gott öra till helheten. Att vi fick göra plattan från början till slut enligt våra egna villkor och på vårat egna sätt har varit bra. Det är definitionen av lycka, att få köra på och utveckla sina egna känslor.
— Vi har absolut inte gått in för att vara konstiga eller något sådant. Då hade man nog suttit som vrak och filat på trumspelet eller den där fiolen till döddagar. Allvarligt talat så dr det bara jävligt ärlig musik som kommer inifrån som vi har gett uttryck för. Jävligt outräknad musik. Inga topplist-placeringar eller annat har varit med i uträkningarna. Bara ärlig musik rakt ut ur hjärtat det är vad Dungen är.