Pineforest Crunch har en toalett som lockar till skratt. Du kan läsa mer om detta i nästa nummer av ettnollett när vi möter Åsa Eklund och Olle Söderström som utgör halva styrkan av Pineforest Crunch. De pratar om vad som väntas att bockas av på rocklegendslistan, om att åka till Indien, klä sig i vitt och söka Gud.
När de släppte sitt förra album blev det öppen jaktsäsong i de coola recensenternas ryggdunkningsklubb. Senaste plattan är frukten av att Pineforest Crunch återsamlats efter sällsamma utflykter i diverse sidoprojekt. Pineforest Crunch är tillbaka med revansch för att stanna i våra hjärtan med tredje albumet Panamarenko.

Efter utflykter i olika sidoprojekt som Molesome, Nanook Of The North, och Geller så har de fem medlemmarna i Pineforest Crunch återvänt hem. Panamarenko är som en hemkomst för själen.
— Det går att se vår märkliga karriär som ett triangeldrama. Först kom grundfundamentet Watergarden, sedan Make Believe, och nu fullbordas de rätvinkliga vinklarna i treenigheten med Panamarenko. Det har varit lärorikt att gå igenom det turbulenta som hände med första och andra albumet. Det har gett oss insikter och ett nytt sätt att relatera till varandra inom bandet. När vi spelade in senaste plattan var det inte längre något tjafs, vi visste vart låtarna skulle ta vägen och det gick smidigt utan att behöva förklara.
— Vi ångrar inte att vi skaffade en egen studio för där kan vi sitta med låtarna hur länge vi vill. Paradoxalt nog tar det mycket kortare tid än då vi satt med första albumet 1996, och svettades inhyrda i en megastudio där pengarna tickar iväg. Vi hade tillgång till värsta hyperstudion hos EMI med värsta låtmakargänget toppat till max. Det var häftigt att ha resurserna i ryggen, men det gjorde oss samtidigt ofria. Samma när vi spelade in andra albumet i Radioheads studio i England, så var förväntningarna lika höga att vi skulle åstadkomma mästerverk. Nu när vi gör det i egen regi, i en egen studio och har egen påse pengar att styra över så är Panamarenko den platta som tar oss närmast vad som är kärnan i virket hos Pineforest. Det här är vad vi velat göra från första början, så nära det sound vi eftersträvat. Det märks på de bra recensionerna och mottagandet som vi fått, det här är vår väg att stiga som fågel Fenix ur askan, berättar Åsa.
— I nuläget så är vi jävligt tillfreds. Den längtan vi har inom bandet är att fortsätta göra våran pryl, som vi alltid gjort, och kanske få till ett fjärde album så småningom.