Emma Nylén är Emmon, som gör fräck nyskapande nostalgisk syntdisco — elektronisk popmusik med nutid och glittrande 80-tals känsla.

Vad är du aktuell med just nu?
— Jag håller på och spelar live väldigt mycket. Hittills så har jag gjort tre stycken demosinglar. Men nu så har jag påbörjat projektet med min debutplatta som kommer att bli en fullängdare av hög klass. Jag funderar på att döpa debutskivan till Diskoperkele som ett ironiskt inslag till discodansandet — men det är ändå en kärleksförklaring.

Hur ser dina livescener ut?
— Live så är det jag ensam som kör nästan karaokeliknande. Jag sjunger rakt in i micken och så blandar jag det med förinspelade melodislingor. Resultatet blir en väldigt direkt levande kommunikation med lyssnarna där mycket bygger på improvisation. Jag gillar spontanitet och att kunna slänga in vad jag känner för live under framträdandet. Responsen från publiken blir total, oftast slutar det med att de kommer upp på scenen och dansar!
— Jag gillar att bryta ned barriärerna och att inviga publiken i musiken. Samtidigt som jag sjunger gör Måns Nyman videoprojektioner som jammas till och mixtras på en skärm bakom mig. Så det är både en visuell- och en ljudupplevelse att se mig live. En utåtriktad attityd! Många tycker att min musik är en hybrid mellan olika slags genrer, att den bjuder på lite av varje, vilken gör den dynamisk och engagerande att lyssna på.

Hur reagerar musikindustrin på detta?
— Jag tycker att skivmarknaden i sig är ganska introvert och blasé. Den går ut på att skapa en produkt. Jag själv har mina rötter i undergrounden, det är inte kommersiell musik jag gör, utan mer ett experimenterande med musik över huvud taget. Jag har mycket attityd och referens till det som jag sjunger om, det är opretentiöst helt enkelt. Gjort för kärleken till musiken och inte för att bara skapa en massa pengar.
— Min ultimata dröm är väl inte att finna det stora skivkontraktet som ger en massa pengar, och för att nå dig behöva sälja min själ. I det jag är i just nu så vill jag göra musik för skapandets skull, och för min egen skull.