Någon som kommer ihåg dem? De hade ett par hits med 1962 och Freak Show i mitten av 90-talet? De slog bra i England och turnerandet tog fart — sen blev det tyst. Robert och Peter i bandet har mer att säga.

Vad har egentligen hänt sen 1996 då ni slog världen med häpnad i samband med debutalbumet Something Smells Good In Stinkvllle?
Robert: Vi spelade och körde ganska hårt för att lansera plattan. Den mesta tiden spenderade vi i England. 1,5 år senare var vi tillbaka i Sverige och tog det ganska lugnt. Vi började förbereda inspelningar för platta nummer två i början av -98 och i samma veva drogs vi in i en härva med skivbolagen. Vi beslöt oss för att hoppa av dealen med det svenska bolaget. Vi var då övertygande om att det engelska skivbolaget skulle signa över oss direkt. Många akter blev dock droppade och vi fick beskedet att de inte kunde skriva kontrakt med oss.
— Det gick rykten om att vi blivit droppade och det satte många käppar i hjulet. Vi fick många svar från bolag (speciellt engelska) att det skulle bli svårt att lansera oss igen. Helt sjukt, men så funkar det. Du får bara en chans, tyckas du inte blir du stekt.
Peter: Efter mycket funderande kom vi fram till att släppa materialet själva. Vi spelade in sex låtar under ett halvår och tog god tid på oss. När allting var klart och vi var färdiga att bölja pressa upp skivorna så hade vårt dåvarande förlag (A&R i USA) presenterat materialet för olika skivbolag i New York. De gillade vad de hörde och vi flög över till New York vid två tillfällen för att visa upp oss. Vi föll på mållinjen och det mest intresserade bolaget tackade nej. Vi fick senare höra att vi var för gamla, ha, ha. I ärlighetens namn kan jag säga att ingen av oss var väl sådär överdrivet sugen på att göra karriär i Staterna. Sitta i en turnébuss i två år där borta för att bygga upp ett namn kändes ganska värdelöst…

Hur känns det att idag börja om från början litegrann? Egen skivetikett, egen distribution och allt som hör till?
Peter: Det känns väldigt kul, men samtidigt är det väldigt tungt. Det blir mycket administrativt jobb och väldigt lite musik. Det roligaste är att vi får ge ut det utan att “dinosaurierna” får vara med. Vi har blivit rätt avtrubbade av bolagens trista sätt att se på sina produkter.

Hur har nya skivan mottagits?
— Den rullar bra på P3, Radio Stockholm samt Studentradion just nu. Vi har inte skickat skivor till någon press ännu. Det känns helt ointressant. Demos som cirkulerat i England fick kanonrecensioner i studentpressen.

Och när kommer nästa album? Framtidsplaner?
Robert: Vi har färdigt material för en fullängdare. Vi vet inte ännu när vi får chansen att ge ut skivan. Vi jobbar på finansieringen för tillfället. Vi får se vilket håll vi går åt rent musikaliskt. Friheten vi har, att göra precis vad vi själva vill och känner för, känns super.