Mobile Homes har nyligen avslutat en räcka Sverigespelningar tillsammans med Kraftwerklegenden Karl Bartos och släppt albumet Nostalgia. De har funnits som band sedan tidigt 80-tal och är välkända för syntpubliken i Sverige, men inte för gemene man. De är ett band som alltid existerat, men alltid bubblat runt i bakgrunden.
Efter att bandet repat i ute i Sätra ringer jag upp Per Liliefeldt som svarar för marknadsföringen i Stockholm och även står för en del gitarrpålägg på skivorna.

I titellåten Nostalgia på nya plattan sjunger bandet. “It’s a kind of illnes wich brings no kind of preogress, Nostalgia” och jag undrar hur det står till med synt Sverige. Har det hänt något sedan ni började för över 15 år sedan?
— Nej, inte mycket. Det är ju så lite som har hänt. Både musikaliskt och stilmässigt. Syntare ser idag ut som de gjorde på 80-talet. Det går fortfarande att se vilka som gillar vad. Där står ett bodyfan, där står en som gillar Depeche och så vidare.

Det låter nästan som om syntmusiken har blivit en konservativ institution. En klubb för musikens bevarande. Stämmer det?
— Ja. Det stämmer nog. Det är ju så djävla likriktat. Vi spelar på synt-föreningarna Romo Nights i Göteborg, Necrofobia på Kolingsborg och några andra runt om i landet. Det är en liten skara människor som ser till att intresset hålls uppe. Och förändringarna är svåra att se.
— Jag blev nästan skärrad för ett halvår sedan. Jag hade varit på syntfest på Kolingsborg och sedan hamnade vi hemma hos mig på efterfest. Vi satte på en video inspelad på Göta Lejon från slutet av 80-talet när vi spelade förband till Nitzer Ebb. Jag lovar att ingen märkt någonting om jag filmat publiken på Kolingsborg och klippt in den i den 10 år äldre videon från Göta Lejon. Så lite har hänt.
— Men vi har aldrig riktigt hört dit. Nu kör vi ju med gitarr på skivorna. Något som vissa syntpuritaner tycker är helt förbjudet. Och det var faktiskt Karl Bartos som gjorde att vi slutade vara helt elektroniska.

Hur fick ni kontakt med honom?
— Vi skickade en demo till honom, medan han arbetade med sitt projekt Electric Music. Sedan ringde deras manager upp oss och lämnade ett meddelande på svararen med orden. “This is your lucky day”, Karl Bartos vill gärna producera er platta. Sedan dess har vi samarbetat med honom.

Varför valde han er?
— Han tyckte det verkade intressant. Han får oerhört många erbjudanden och oftast fet betalning. Men han tackade faktiskt nej till flera stora jobb och valde oss istället. Till och med Michael Jackson fick nobben. Bartos tyckte det var ett ointressant projekt.

Hur har han förändrat er musik?
— Efter ett vi skickat honom våra bandskisser fick vi tillbaka dem, fast med gitarrpålägg från honom. Han tyckte att det behövdes något mer. Han kunde inte utveckla syntblippandet längre och efter vi hört resultatet förstod vi också poängen. Det blir en otrolig dimension med gitarr bland det elektroniska. En helt ny grej. Det finns faktiskt två versioner av den förra skivan en helt utan gitarr och en med gitarrmix. Vi kanske skall släppa båda någon gång i framtiden.

Är ni inte lite trötta på att sammankopplas med honom? Det har ju varit mer skriverier om honom än er i de stora tidningarna när ni var här och spelade.
— Nej. Det stör inte mig ett skit. Han är ju en legend som spelat med Kraftwerk sedan -74. Det är tack vare honom vi fått höra hitar som Tour de France och Robots. En sådan måste man respektera. Fast han gör sig själv en illgärning. Hans nya grejer är lika bra. Låtarna håller för sig själva. De är fortfarande lika stora hitar. Han borde satsa mer på sitt nya material och inte bara spela gamla hits. Ibland känns det lite som en nostalgitripp för Kraftwerkfans när han spelar live.

Kommer ni fortsätta samarbeta i framtiden?
— Ja, just nu är han upptagen med Electronics nya platta, men när han är klar skall vi ut på en tysklandsturné tillsammans. Det är nästa stora grej. Vår musik är stor i Tyskland.

Vad händer efter det?
— Vi håller på med nästa platta och 2003 firar vi 20 års jubileum. Samma band har spelat ihop sedan 1983 utan medlemsbyten. Det är väl nästan världsunikt!