— Alla lånar ju! Även Beatles gjorde det ju, så det är inget man behöver skämmas för. Inte om det görs snyggt och man inte sticker under stol med det.
Orden härstammar från Orsabon Daniel Sandvik, som inom musikkretsar är mer känd som Daniel Saturn. Det är ord som ger en ganska bra bild av vad Daniels musik går ut på. Där finns en hel del lån, men de är gjorda på ett så snyggt och kärleksfullt sätt att man har överseende med det.

Tidigare förra året släppte skivbolaget Dorian Daniels debutalbum Softly. En skiva där man hela tiden tycker att man känner igen sig. Att Daniel framhåller The Beatles och Beach Boys bland sina främsta inspirationskällor framstår som ganska självklart. Ibland tycker man sig rentav kunna placera in exakt vilka låtar han lånat ifrån.
Inledningen till låten Satellite låter exempelvis väldigt mycket som The Beatles Let it be och Daniel erkänner också ett rip-off: i låten Too Young där han delvis återanvänder You still believe in me från Beach Boys klassiska platta Pet Sounds.

Trots att mycket känns igen är det svårt att inte tycka om Daniels skiva. Det är en mycket vacker melodistark skiva där The Beatles och Beach Boys harmonier blandas samman till en av de intressantaste svenska debuterna under året som gått. En något försenad debut, ska sägas, delvis på grund av strul med konvolutet till skivan.

Det var för cirka tre år sedan som Daniel på allvar började syssla med musik. Det var då han skaffade en egen portastudio där han spelade in demokassetter som han skickade till olika skivbolag. Han kallade sig då för Dr Saturn.
— Jag ville ha ett tufft artistnamn. Daniel Sandvik lät ju inte så bra, så det blev Dr Saturn. Sedan tyckte jag att det lät lite för mycket 80-talssynt om det där med “Dr” (för att inte tala om risken för förväxling med Dr Bombay /Red.) så det kändes mer naturligt att använda mitt riktiga förnamn.

Två skivbolag nappade. Anledningen till att det blev just Dorian som han hamnade på var, enligt Daniel, att det var det bolag som verkade mest inriktat på den typ av musik som han sysslade med. Resultatet av samarbetet blev alltså Softly. En skiva som låter minst lika mycket 60-tal — även produktionsmässigt — som de skivor som kom ut på den tiden.
— Jag har väl inte direkt ansträngt mig för att få till det soundet. Det blev så naturligt, eftersom det är den typen av musik som jag lyssnar på. Mitt senaste material låter lite annorlunda. Man kan ju inte göra samma sak hela tiden om man vill nå ut till en bredare publik. Jag vill att folk ska höra min musik och gilla den, det vill man väl alltid?
Daniel fortsätter:
— De nya låtarna i sig är väl ganska lika de på Softly. Det är soundet och produktionen som låter annorlunda. Det låter mer 70-tal om det. Sedan har jag väl försökt sprida influenserna lite också. Man vill ju inte göra samma skiva igen.

Daniel lät mig ta del av en demokassett med några nya låtar som han spelat in.
Mycket riktigt har soundet ändrats något. Daniel har delvis lyssnat mycket på tidiga Elton John. Men det förnyade soundet har inte påverkat hans känsla för starka melodier. Tvärtom — To the Riverside låter som en klockren hit i mina öron. Inget han har något emot förstås. Daniel har kontaktats av större skivbolag och ligger ganska långt fram i diskussionerna, även om inget är klart ännu. Om allt går som han vill kommer hans nästa skiva att ges ut på ett större bolag.
— Jag vill satsa på det här, på musiken. Kanske inte nödvändigtvis leva på det, men jag vill ju “slå”!

Hittills har Daniel gjort allting själv — sjungit, spelat alla instrument och skött inspelningarna. Något som han tycker det finns bra och dåliga sidor med.
— Fördelen med att göra allt själv är ju att det blir som man tänkt sig. Man kan bestämma allt själv och man får jobba när man vill. Nackdelen är väl att det tar tid. Jag spelar ju inte alla instrument så bra, så det tar ett tag. Dessutom känns det lite ensamt ibland och man saknar idéer utifrån. Men det kanske blir annorlunda framöver, jag har funderat på att ta in lite andra musiker och jag håller faktiskt som bäst på att sätta ihop ett band.

Ett annat område där Daniel tänkt om lite är att framträda live. I en annan intervju sa han att han nog inte kunde tänka sig att spela live. Nu är han inte lika bergsäker på att avstå från livespelningar.
— Det beror ju lite på om något större bolag är intresserat av mig. Då blir det ju en annan grej. Då kanske man känner att man bör åka ut och spela. Men det är inget jag känner ett sug efter att få göra. Det är fortfarande själva inspelningarna som är roligast och viktigast.

Det är också skivbolagsfrågan som avgör när nästa skiva kommer ut. Blir det ett större skivbolag kanske det blir till att göra nya inspelningar under mer professionella förhållanden, något som förstås skulle senarelägga utgivningen. Detta är något som ytterligare spär på den gamla debatten om huruvida en artist ska fortsätta vara “indie” eller ta chansen att tjäna pengar på det han/hon gör.
Jag kan bara konstatera att — oavsett när nästa skiva kommer så är Daniel Saturns nästa album definitivt något att se fram emot.