Det har onekligen hänt en del sedan Marcus Holmberg började spela i punkband för många år sedan. Och den stora vändpunkten lär väl ha varit när han skippade punken och istället var med och bildade Komeda. övriga bandmedlemmar är Lena Karlsson, Mattias Norlander och Marcus bror Jonas Holmberg.

Komedas första fullängdare Pop På Svenska gavs ut på North Of No South (NONS) — deras eget skivbolag. Att titeln påminner om Jan Johanssons klassiska skiva Jazz På Svenska är enligt Marcus ingen tillfällighet. Ofta hör man drag av just svensk jazz i bandets musik. Marcus medger att Jan Johansson, Jojje Wadenius och Monica Zetterlund är influenser även om det inte är något självändamål för Komeda att låta “svenskt”. Och det ska väl också tilläggas att bandets musik förutom jazz, är ett hopkok av pop, rock, latinorytmer och en hel del experimentell musik. Intressant med den första skivan är också att det från början inte alls var tänkt att bli någon “pop på svenska”. Marcus berättar:
— Vi skrev vissa av de texterna på engelska tidigare, men under inspelningen bytte vi språk eftersom vissa texter var så dåliga. Då bytte vi till svenska istället. Det var otroligt häftigt. Vi skrev allihop. Det var en enorm tidspress så vi var väldigt inne i det. Ingen av oss hade skrivit på svenska innan. Resultatet blev som inga andra svenska poptexter överhuvudtaget och det var ju bra. Det var oerhört inspirerande.

1996 — cirka tre år efter Pop På Svenska kom så nästa fullängdare, ödmjukt döpt till The Genius Of Komeda. Bandet hade nu gått över till engelska texter (utom i låten Arbogast, som bara finns på den amerikanska utgåvan där man blandar in ett flertal olika språk). Enligt Marcus präglades den skivan av mer experimentlusta än tidigare:
— Det var väl lite “Allen Ginsberg-grejer”. Slänga fram ord, sätta ihop dem och kolla vad det blir av det. Låter det bra tar vi med det på skivan, typ.

Och det var med The Genius Of… som hjulen började snurra för Komeda. Det amerikanska bolaget Minty Fresh gav ut skivan i USA. Än mer uppmärksammade blev bandet för sina turnéer som förband till Beck och Ben Folds Five — båda fans av Komedas musik. Tilläggas bör att deras skivbolag NONS påpekar att Komeda knappast säljer några stora mängder skivor och att de fortfarande är större i media än på skivmarknaden. Men det har sagts att man bland beundrarna även hittar folk från Stereolab, Devo och rentav Can. Marcus tycker det känns “rätt bra” med sådana beundrare:
— Det kan kännas mycket bättre om någon som aldrig hört oss tidigare går på en konsert och tycker “Satan, vad bra det var!”. Det betyder ju precis lika mycket. Men det är klart att det känns lite speciellt med musiker som man själv lyssnat på och beundrar.

Jag undrar om inte just detta gör att Komeda känner press på sig att de känner att de har ett rykte att leva upp till:
— Vi känner inte att vi har något rykte att leva upp till. Det är bland annat skribenter som sätter press på oss att “nu ska vi låta bättre än Beck” och så låter vi som ingenting annat. Då fattar de ingenting och säger att “det här är ju skitdåligt”. Då har de ju inte förstått någonting. Vi låter inte som någon annan.

Faktum är att uppståndelsen kring The Genius Of… även har lett till att det finns en efterfrågan från utlandet på bandets svenskspråkiga alster, något Marcus tycker är riktigt kul:
— Det tycker jag stämmer bra med hur vi gör musik, att man ska kunna njuta av den även om man inte förstår orden. Självklart är det ju bra om man förstår svenska när man lyssnar på våra svenska skivor. Men jag kan förstå att det går hem även om man inte kan språket.

Vi stannar upp lite kring det här med språk. Komeda har alltså sjungit på svenska och engelska men även andra språk dyker upp då och då i deras låtar. Intressant är att de i en låt använder katalanska. I ettnollett nr 20+8 kunde ni läsa att även de språkintresserade killarna i finska Cessna använder sig av katalanska, med motiveringen att det är “världens vackraste språk”. Komeda är dock inte lika stora språkentusiaster som Cessna:
— Vi tar med sådant som kan låta bra och som passar in i musiken. Det är roligt att hålla på med språk. Nästan som sampling: man kanske inte kan språket men tar en fras som låter bra eller något som man kan relatera till.

Engelska är också huvudspråket på Komedas senaste album What Makes It Go? som släpptes under våren. Mitt intryck av den skivan är att den känns rakare och mer lättillgänglig än de föregående skivorna, Marcus håller med:
— Det är helt sant. Så tänkte vi göra den också. Mer rak och kanske mer lättillgänglig men samtidigt utan att göra något som vi inte vill göra. Det känns som att vi skulle kunna nå ut bättre med den här skivan. Dessutom blir den lite av en motpol — vi håller ju på och gör en del teatermusik och sånt också och då är det rätt skönt att även kunna få spela raka poplåtar ibland.

Intressant med den nya skivan är också att den är tematiskt uppbyggd. Texterna, som till största delen skrivits av Lena, kretsar kring frågeställningen i titeln. Marcus utreder:
— Det gäller ju att kasta en blick på sig själv och se vad man håller på med. Man kan inte bara följa med strömmar av olika slag. Man måste se på sig själv och rannsaka sig, fundera på vad man sysslar med — försöka gå framåt och samtidigt kolla så att man inte gått fel väg någonstans. Det var ett tidigt tema för skivan — What Makes It Go? (så funkar det) — och den är uppbyggd kring det.

Även den nya skivan är släppt i USA, återigen på Minty Fresh. Och framgångarna verkar fortsätta, i skrivande stund är bandet återigen i staterna på turné, denna gång tillsammans med Ivy. Därefter lär det bli en del festivaler i Sverige (bland annat Emmaboda). Man diskuterar också en eventuell höstturné i Japan, Europa och kanske en ny sväng till USA. Så fort turnerandet är klart börjar arbetet med nästa skiva som Marcus tror (även om inget är bestämt ännu vad gäller soundet) kommer låta klart annorlunda jämfört med bandets tidigare skivor. Detta verkar logiskt, för lite av det som gör Komeda spännande är just att varje skiva är en överraskning — man vet inte riktigt hur den ska låta på förhand. Den som lever får se.