Ibland verkar Lund vara en enda stor musikerfamilj. Alla tycks ha spelat med alla. Så är det även i hip hop-funkbandet Poetized (läs: Poätajsd).
Alla de sex bandmedlemmarna har ett förflutet i en rad olika Lundagrupper av extremt skiftande karaktär. Gitarristen Mattias, “Mattan“, spelade tidigare bas i Brainpool och är även mannen bakom namnet på denna smurfpopgrupp.

— I början var det helt andra medlemmar och så spelade vi mer experiment-musik (läs: industrirock).
— Det var när de var mer “arty”, flinar Erik (klaviatur) som även han spelade med Brainpool under en sommarturné. Erik och Brainpool-batteristen Jens Jansson lirade ihop redan under högstadiet, då i det mångfasetterade bandet Katharsis. Basisten Gustav, “Gugge“, har spelat dels i ett funk- och metalband där nuvarande sångaren i Milky stod för gastandet, dels i en grupp där rapparen Jason, alias Timbuktu medverkade. Även trumslagaren Clemens har spelat i ett par obskyra Lundaband innan Poetized startades.
Den enda i gruppen som inte spelat med halva Lund är sångaren/rapparen Oliver. Av förklarliga skäl — han är uppväxt i Stockholm och sjöng i Oliver Twist And The Thieves (nuvarande Renegade Generals), innan han 1993 flyttade söderut.
Medlemmarna i Poetized har som synes rejält brokiga musikaliska bakgrunder och musiken de gör är svårbestämbar och under ständig förändring.

Vid starten 1993 var de ett utpräglat hip hop-band, men har under årens lopp vävt in allt mer funk och rock i låtarna. Bland musikaliska förebilder och inspirationskällor märks namn som Prince, Parliament, Funkadelic och Miles Davis.
— Fast det är svårt att säga någon speciell musik som man inspireras av, säger Oliver. Jag inspireras när jag ser och hör någon som gör något bra. Jag behöver egentligen inte ens tycka om musiken. Gugge tar vid:
— Jag har blivit mycket mer inspirerad av livekonserter än av att lyssna på skivor på sistone. Man tar mer fasta på själva showen än på musiken.
De hade tidigare en ganska extrem scenshow. De uppträdde iförda gasmask, ali-baba-sjal och trollkarlshatt. Därtill hade de ibland en hembyggd, blinkande robot, placerad mitt på scenen.
— Vi har slutat med masker och utklädnader — i alla fall för tillfället, berättar Mattan och Erik tillägger:
— Jag tycker vår show har förbättrats sedan dess. Okej, vi hade mer utsmyckningar och så, men nu känns det som vi tar mer ansvar för själva showen.
— Men det är väldigt roligt att hålla på med sånt visuellt — och ganska effektivt, säger Mattan. Folk uppskattar det. Men det är också otroligt lätt att man gömmer sig bakom masken. Och sen kan man känna sig tvungen att hitta på något nytt till varje spelning och då blir det svårt.
Även om de skumma scenutstyrslarna är avvecklade finns det fortfarande en märklig, ibland mörk stämning i gruppens musik.
— Våra låtar handlar om vardagsskräck, vardagsångest, säger Gugge. Låten Cardiac Arrest, till exempel, uttrycker mycket osäkerhet, både musikaliskt och textmässigt. Den är svårgreppbar. Det är vardagsskräck.
Oliver: Den handlar om när man tvivlar på det man håller på med.
Gugge: Det är mycket så vår musik är också — svårgreppbar.
Clemens: Vi jobbar mycket med låtarna allihop. Förut skulle alla alltid spela en massa komplicerade specialgrejer. På senare tid har vi levt efter filosofin att enkelt är gött.
Erik: Sen finns det flera linjer för hur vår musik kommer låta i framtiden. Dels tyngre och mer dansant, dels mer atmosfäriskt och flummigt. Vi vet inte åt vilket håll det går.
Under Popstad -96 gjorde de sin första spelning som sändes live i radio. I samma veva bytte de namn från Tiny Poetry till Poetized.
Det var Oliver som en dag slog upp ordet “poetizer” och fick veta att det betyder “förvandla till poesi”, att göra något kreativt av saker och ting.
— Det är ju det vi gör, säger Gugge. Vi tar del av verkligheten och gör det till poesi.
— Enda problemet med namnet är att ingen någonsin kan uttala det, garvar Clemens. Det blir oftast något i stil med Portishead…
Svårt att uttala eller ej, Poetizeds spelning på Popstad -96 blev en vändpunkt för bandet. Flera skivbolag visade intresse, men det blev hemmabolaget Lund Records (med Mejeriet-kreatören Pange Öberg i spetsen) som signade gruppen. En ep spelades in i Tambourine Studios, och Erik stod för hela producentarbetet.
— Det var ett jävla jobb, berättar han. Alla hade starka viljor och jättemånga idéer och jag är ju inget proffs.
— Men det var väldigt skönt att slippa ha en nio-till-fem-producent, inflikar Gugge. För när man jobbar i studio så har det så mycket med inspiration att göra. Fast den negativa aspekten är att man inte har någon utomstående att bolla sina idéer med. Gör vi en skiva så ska vi nog hyra in en producent. Våren 1996 var ep:n med fem låtar klar, men det var inte frågan om någon distribution.
Clemens förklarar:
— Tanken med ep:n var att få ut vårt namn i Sverige, så att när vi sen gör en skiva så vet folk förhoppningsvis redan att det finns ett band som heter Poetized, och då blir det mycket lättare att sälja den. Ep:n var mest tänkt som en reklam-moj.
Hur har det då gått? Jo, de har fått positiv respons och var ett tag flitigt spelade på vissa radiostationer. De har varit med i Musikbyrån på TV1 och blivit intervjuade i kultprogrammet Soul i P3. De medverkade med en låt på soundtracket till filmen Buss 807 och har gjort en electro-aktig låt (Bite Of The Wooden Mouths) till samlingsskivan Tambourine Studios Volume 2. Men kontrakt på ny platta saknas fortfarande och vidare samarbete med Lund Records ser det inte ut att bli. Under sommaren har repandet och spelandet legat på is — alla har haft fullt upp på andra håll.
De har dock gjort flera nya låtar och nyligen uppträdde de på Smålands nations klubb i Lund, tillsammans med den berömde danske scratchmästaren DJ Noise.
Vilka är då de stora framtidsdrömmarna?
Clemens: Det är väl att kunna få in lite pengar på musiken, så man slipper ha en massa konstiga jobb under tiden och kan lägga mer tid på musiken.