Kan du tänka dig en poplandskamp mellan Sverige och Finland? Finnkampen i friidrott känner vi ju till och de tuffa matcherna i ishockey länderna emellan. Å andra sidan så handlar nu detta endast om en kul idé som “poppade” upp hemma hos Kimmo Valtanen på Vasagatan i Helsingfors. En mini-pop-landskamp mellan finska Supperheads och våra egna, Green från Lund.
Kimmo Valtanen är dessutom basist i Supperheads och har förövrigt också tillbringat ett par år i Sverige, så Kimmo var vår så kallade tolk (hans svenska är utmärkt och låter inte alls som vanlig Finlandssvenska).
Någon direkt landskamp blev det inte heller, denna idé var mer som en festlig grej för båda grupperna. Kimmos band kommer med andra ord över till Sverige i början på nästa år och gör ett antal spelningar.

För Green blev det inte mer än två i Finland, på Tavastia i Helsingfors (Finlands största och bästa rockklubb) och på en studentklubb i Tammerfors, Finlands popstad nummer ett.

I slutet av Maj satte vi fart mot Helsingfors med Viking Lines färja efter ett kvickt möte i centrala Stockholm. Förutom hela uppsättningen i Green var vi ytterligare tre; undertecknad, Nicke Boström, fotografen Roger Eriksson och radiojournalisten Henrik Påhle, båda två fullt utrustade med foto/radio-packning värdig en världsturné.

Vi tog det relativt lugnt på färjan mot Finland. Ett antal färgglada drinkar (som sig bör) och gott käk plus spelande på de enarmade banditerna. Vi var uppdelade i två kupéer om fyra, trummisen Fredrik var fullt upptagen med festivalarbete i samband med Lundafestivalen, men skulle dyka upp på första spelstället Tavastia i Helsingfors framåt kvällen nästa dag. Väl framme i Helsingfors var vi sist ut från båten och två smått oroliga herrar med ett plakat med texten Green stod och väntade på oss i slutet av båtterminalen.
Vi skakade hand och tog våra första stapplande steg inpå ny mark, Helsingfors. Vi skulle hem till Kimmo Valtanen och Paul Lipiäinen och dela upp oss i två läger (de bor litet). Med spårvagnen tog de högst tio minuter och vi gjorde oss hemmastadda.

Första giget på Tavastia var nog lite nervöst för båda banden, Supperheads var spelsugna och lite oroliga över publikantalet eftersom det rörde sig om en Måndag. Publiken kom, ett hundratal (mestadels sittande) och förbandet Supperheads gjorde bra ifrån sig med sin typiska Smiths-pop. Innan Green äntrade den stora scenen fanns det en spänning i luften, det tog lite tid men slutligen fick vi avnjuta det vi väntat länge på.
Spelningen var tung, tajt och som det visade sig riktigt kul på slutet när vi blev ett gäng dansande framför scenen. Ett par överraskningar kom i samband med de två coverlåtarna, en Ramoneshyllning och en Dead Kennedys cover, något som man ju knappast förknippar med ett gitarrpopband som Green.
Vi var alla nöjda och avnjöt senare delen av kvällen med ett antal kalla finska Lapin Kulta (på fat) och en back i logen.
I den smått legendariska logen klottrade Green-pojkarna Lasse (även kallad Vitte) och sång-Magnus Green på väggen med de stolta fraserna “Vi var här först!”. Brainpool var debutanter den kommande veckan och där hade dom nåt att bita i (De är dessutom välbekanta med Green så de hajade nog piken).
Etter denna kväll bar det iväg mot Helsingfors nattliv, som tyvärr inte hade mycket att bjuda på såhär på en Måndag. Vi hamnade dock till sist (efter en lång vandring bl.a. förbi det magnifika parlamentshuset) på en suspekt bar som enligt vår gode vän Paul ofta och gärna besöktes av bögar. Natten som blev relativt blöt (av öl) blev lång.

Onsdagen börjar med en två/tre timmar lång bilfärd i Helsingfors skrotigaste folkvagnsbuss (ombyggd som turnébil) och i Kimmos pappas Mercedes. Sammanlagt så var vi femton stycken på väg mot popstaden Tammerfors.
Väl framme i den vackra studentstaden (som gjorde stora ögon på mej vid åsynen av kyrkan som såg ut som Moskvas enorma byggnad med lökkupoler) stegade vi in på studentklubben. Kvällens konsert bjöd på fler band, bland annat Stooges-rockarna Greenhouse F.C. Huvudnamnen var dock Supperheads och Green.
Denna kväll inleder Green i den halvfulla lokalen, en tacksam men dock liten publik applåderar snällt efter varje låt. Själv springer jag omkring och plåtar Fredrik vid trummorna (med hans egna kamera) och resterande bandet (på scenen). Roger (ettnolletts kändisfotograf) ser till att vi får fina gruppbilder utanför studentklubben på båda grupperna tillsammans. Henrik Påhle gör radiointervjuer med Magnus Fridh från Green respektive Kimmo Valtanen från Supperheads. Supperheads är huvudnamnet denna kväll och gensvaret blir i deras fall bättre än i Helsingfors.
Vi har otur denna onsdag, stadens hippaste popklubb har även de festkväll och majoriteten av stadens popstudenter håller till där.
Vi avslutar kvällen med ett besök på ett ölcafé med billigt och intressant öl (säkert ett trettiotal olika märken) av Finsk och Rysk härkomst. Senare har vi efterfest med ett gäng “hippa” finnar hos en snubbe som bor i centrala delen av Tammerfors. Vi lyssnar på det senaste, bl.a. Cardigans då färska singel, “Rise and shine” och dansar glatt.

Sista dagen i Finland och bakfull hemfärd mot Helsingfors och senare rekreation hemma hos Kimmo & CO. Tiden har gått fort och schemat har varit fullt. Vår färd mot Stockholm med Viking-färjan blir lite lugnare än den mot Finland, sämre standard och en mindre båt. Vår sista morgon tillsammans ägnar vi åt en frukost på Centralens dyraste fik.
Visst, det är borta bra, men hemma bäst, även om en ostmacka med kaffe kostar femtio spänn.
Vi kan dock gå hem med vetskapen om att en nationellt viktig grej har presterats och att vi hade det riktigt kul där över i Finland.

Supperheads har redan hunnit med en sjutumssingel och två CD-EP (Lifes a picnic och Candybrunch). Den tredje CD-EP:n släpptes för en tid sedan med titeln, “Cucumber”.
En 5-låtars CD producerad av Poverty Stinks producenten, Ari Vatanen, enligt rykten Finlands bästa pop-producent.

I April kommer Supperheads till Sverige för spelningar och de har då förmodligen laddat upp med en hel platta enligt Kimmo Valtanen (Aktuellt bolag är Tangerine records). Detsamma gäller GREEN som redan i Februari/Mars ligger ute med en fullängds-CD på skivdiskama (Aktuellt bolag är det nuvarande Delicious Goldfish Records).