NIELS JENSEN tillbaka. Tre års tystnad ska nu få tala i form av en ny LP ‘Nude But Still Stripping’.
— Titeln anspelar på en motsättning. När man verkligen ger allt till hundra procent, finns där samtidigt en inneboende omöjlighet. Man blir aldrig riktigt färdig.

Niels har i stort sett arbetat med plattan hela tiden. När den blev klar första gången, lät han ligga. Och beslöt att allt måste göras om.
— Jag hade tur att träffa Jonas Hellborg och fick använda hans studio så fort den var ledig, berättar Niels.
När det kom till skott efter alla förberedelser, gick inspelningen på 14 dagar. ‘Nude But Still Stripping’ ges ut av Hellborgs Day Eight Music i Norden och i övriga världen av tyska ITN som bl a ger ut musiken till Fellinis filmer.
I år är det tio år sen debutsingeln “Mobbingbarn”. Den liksom Niels eskapader i filmsammanhang känns avlägsna.
— När man är 17 vid första LPn och ramlar in i branschen varken vet eller kan man så mycket om hur det fungerar.
Sen tre år är fällornas och exploatörernas tid förbi. Niels blir 25 i år, är gift och har en tvåårig son. Som påverkat musiken?
— Nja, snarare har det betytt att jag själv fått ta reda på var gränser går, att hitta fasta punkter — det är stort.
— Många anser det är viktigt att ha distans både till sig själv och artistrollen. Men jag tycker tvärtom att det är viktigt att man har inlevelse i det man gör. Proffsdistansen är svårbegriplig.
— Folk påstår att musiken är på väg att dö. Men musikklimatet har väl aldrig varit så fyllt av råmaterial som nu i det här man kallar postmodernismen. ‘Nude But Still Stripping’ är den första byggklossen till vad jag vill göra i framtiden.