Publiken måste lära sig att lyssna. Att höra en människa sjunga utan delay och reverb, det är bättre för mig som sångare också, säger Janne Karlsson i Skåne/Stockholmsbandet Paria som var en av överraskningarna på Hultsfreds Argusscen.
— Vanlig rock är påträngande på annat sätt. När vi spelar räcker det inte med att känna igen en låt man stått och väntat på, fortsätter Janne som tidigare ledde Tolstoys Toy.
Skillnaden mot vanlig rock i Paria heter cello. Cello spelad av Pelle Halvarsson som först och främst är barockmusiker.
— Jag vill kombinera barock-delen av mig med rock-delen som också finns där eftersom det egentligen är den kulturen jag tillhör. Barockmusiken ger stor dynamik inom små områden. En spänning och stämningen i det akustiska.
Musiken är lugn men inte trygg. Sången är stor, stark och innehåller någon slags sorg som cellon ömt fångar upp. Det är inte bara en myt att cello är det instrument som ligger närmast den mänskliga rösten. Det är också sången och texterna som fångar en först.
— Texterna är inte poesi. Mer vanliga klyschor som jag laddar på ett speciellt sätt. En liten fras kan betyda flera saker. Man kan säga att texterna är fattiga, påstår Janne som skriver dem.
— Rena, protesterar Pelle.
Bra är de i alla fall. “Skygglappar på insidan av ögonen” är en fras ur en av Parias svenska texter. Som hör till ovanligheterna. De sjunger hellre på engelska för att lättare kunna skapa flera betydelser i ett annars slitet uttryck.
Det är kanske därför de också hellre spelar akustiskt, för att musiken fortfarande skall vara laddad med olika betydelser som försvinner i ett elektroniskt filter. Just nu finns bara Paria i ett live-sammanhang, men förhoppningsvis konkretiseras gruppens viljan att nå många fler, i skivform. De spelar nämligen musik man väldigt gärna hör mer av på egen hand, långt ifrån alla festivaltillställningar. När man verkligen kan lyssna.