Sister Aaron, alias Aron Aronsson i The Leather Nun, släppte i april CD:n “Purification”.
— Jag har gått på instinkt med det nya materialet och påmint mig om vad jag gjorde för 10-15 år sen, säger Aron.

Purification låter som tidiga Nunnan och Lou Reed enligt pressmeddelandet vilket Aron håller med om:
— Nunnan inspirerades av Velvet Underground. Vi utgick från ett slags kakafoni där vi urskiljde konturer. Det brann en låga i den tidiga N.Y.-punken som vi försökte få att brinna vidare. Jag är oändligt mycket mer påverkad av N.Y.-punken än jag trodde. Man går tillbaka för att hitta guldkornen. Det är läge att titta tillbaka på 70-talet nu.

ÖVERRASKANDE SOLOPROJEKT

Varför gör du en soloplatta?
— Det är ingenting jag har gått och drömt om. Den blev en överraskning för både Ulf och mig (Ulf Widlund är basist i Nunnan och producerade “Purification”).
— Jag hade 18 låtar men det var inte läge för Nunnan just då. Skickade dem till Arda som blev intresserade. Vi var 20 dagar i studion, det är inte så främmande när man jobbat som producent åt Nunnan och andra grupper. Men det känns mer ansvarsfullt på egen hand. Förut var ansvaret mer fördelat på bandet.
Innan “Purification” släpptes CD-singeln “Demon Life”, som förutom titellåten också har med låtarna “Fortress of Solitude” och “Gangsters of Love”.
Varför har Nunnan tagit ett sabbatsår?
— Vi har hållit på såpass länge (14 år) att vi kan hålla upp ett tag. Vi har alltid jobbat vid sidan om.

PLOCKAT IN VÄNNER

På “Purification” spelar Aron gitarr och sjunger. Kent Börjesson medverkar på gitarr, Håkan Werner på hammondorgel, Nils Wohlrabe (gammal nunna från 83-89) på gitarr och Jonas Lundberg spelar trummor.
— Jag har arbetat med vänner, plockar in personligheter, säger Aron.
Har du skrivit allt material själv?
— Text och musik är ett slags symbios. En viktig person i sammanhanget har varit Anders Holm. Han har varit ett bollplank och stöttat mig när jag kört fast. Man skall jobba tillsammans med människor, annars blir det lätt introvert. Det är nästan frågan om en slags redigering. Precis som i Nunnan vill jag göra allt intensivt och inte gå in och greja i efterhand. Det är samma princip som när jag målar : Jag vill ha ett rått uttryck så nära källan som möjligt. Vi har börjat från scratch med principen en tagning per pålägg. Den första blir bäst och mest spontan. Jag är mycket nöjd med produktionen.

GITARRER ÄR BRUKSVAROR

Din första gitarr?
— Den har jag kvar och spelar på fortfarande. Ju fulare ju finare! Gitarrer är bruksvaror för mig, denna första har jag haft sen jag var 12 år och skrivit alla låtar på, det är lite magi över den. Jag använder alltid grova strängar. Sen har jag två elgitarrer, japanska Fenderkopior, som jag fått köpa billigt. Jag kör på det som finns tillhands. Vi har använt en Marshall rörförstärkare från 60-talet eftersom vi inte hade något annat. Vi har tagit det vi haft och gjort vad vi kunnat med det. Jag ser det inte som kult att använda gamla grejer. Det spelades in en video härom helgen till låten “Demon Life”, också den väldigt simpel. Istället får man vara kreativ och försöka hitta bra lösningar. Alla försök att vara storslagna och imponerande tycker jag avslöjas direkt och brutalt, man hör hur de har försökt. Det är fånigt i en video att försöka skapa handling.
Var släpps “Purification”?
— Tyskland är på gång, har gamla goda kontakter. Där är en helt annan marknad. Det är bra för Nunnan också som kommer på folks läppar när jag gör det här sidoprojektet. Vi kommer att jobba på England och skaffa kontakter där också. CD.n släpps i hela norden samtidigt.
Turné?
— Ja, men inget planerat än, måste släppa skivan först. Vi blir väl inte fler än fyra-fem stycken. En livekonstellation är aldrig permanent, det kan bli andra än de på skivan. Vi spelar varsomhelst och försöker köra runt så mycket vi kan, det beror på intresset.

PRIORITERAT MUSIKEN

I en intervju med Nunnan (Backstage -89) sa Jonas att han inte ville hamna i den positionen att han kunde leva på musiken, att han inte ville ha den som ett nio-till-fem-jobb. Har ni samma föresatser idag?
— Ett kultband är inte kommersiellt framgångsrikt. Vi spelar inte för sysselsättningens skull utan för att vi har ett kall. Musik är för oss en andlig upplevelse, därav namnet “Purification”. Skivan är en slags rening för mig, med låtidéer som jag haft länge.
The Leather Nun är idag fyra; Jonas Almqvist, Aron Aronsson, Ulf Widlund och Gert Claesson.
— Musiken har alltid gått i första hand, vi har alltid prioriterat den.
Fler ur Nunnan som vill göra soloplattor?
— Det är det säkert, nu när jag har gjort det!