I Backstage #9 hade vi med KSMB på “Vad Gör De Nu??”-sidorna. Det framgick tydligt att flera av medlemmarna skulle kunna tänka sig att återbilda bandet för några spelningar, vilket nu har skett. Tog kontakt med Steppan (sång), som försäkrar att det inte är någon permanent återbildning, för att få reda på lite mer.

Vem tog initiativet till den här re-unionen, och hur föddes idén?
— Vi har säkert hållit på och pratat om det här i fem-sex år men det har alltid fallit på att antingen någon inte kan eller inte vill. För ungefär 1,5-2 år sedan träffades jag, Micke Alonzo (sång) och Peter Ampull (gitarr) och pratade om det men vi hade inte riktigt kraften eller orken att dra igång det eftersom vi hade rätt mycket vid sidan om. Men så helt apropå ringde Mats Nilsson (bas) och sa att han var spelsugen. Det var på något sätt droppen som fick bägaren att rinna över så då började vi att försöka få ihop folk, förklarar Steppan.
När jag pratade med medlemmarna för två och ett halvt år sedan så var det ingen som visste var Mats höll hus. Hur kom det sig att han plötsligt bara ringde när ni inte hade någon kontakt längre?
— Det har att göra med att man blir lite nostalgisk på gamla dar. Vi drog ju igång bandet när vi gick på gymnasiet så på de spelningar vi har gjort så har vår ungdom kommit tillbaka. Alla gamla kompisar vi hade har kommit till spelningarna och hälsat så det är verkligen en resa tillbaks i tiden som heter duga. Vi har skitkul.

FEM GAMLA OCH EN NY

De medlemmar som var med i KSMB på den tiden det begav sig som av en eller annan anledning har tackat nej är Guld-Lars (gitarr, numer Köttgrottorna), Johan Johansson (trummor), Jonny Sylvan (gitarr) och Magnus Ulvesjö (bas). Den senare bor numer i Spanien vilket förklarar varför han inte är med även fast han var intresserad. Eftersom Guld-Lars och Jonny tackade nej så har de “hyrt” in gitarristen Mats “Matte” Nilsson, som i vanliga fall spelar tillsammans med Alonzo i Stockholms Negrer. På trummor hittar man Lasse Lundbom.
— Det är vår ursprungliga trummis, som jag gick tillsammans med på gymnasiet. På den tiden spelade Johan gitarr. Lasse var med och gjorde några spelningar med oss i början. Vi hade ett par trummisar till, Uffe Brocksvall och Fred Asp (Imperiet), som gjorde några spelningar med oss innan Johan satte sig bakom trummorna, berättar Steppan.
— Det var väl Lasses förtjänst att vi finns om man säger så. Han fixade replokal till oss och det var han som såg till att vi fick vår första spelning.
Lasse har spelat trummor hela tiden sedan han var med i KSMB, och han levde som professionell trummis ett tag när han spelade med det norska bandet Kriss And The Peanuts. Numer spelar han i Katzen Kapell.
Det är alltså inte så att ni har återbildats bara för att tjäna lite “snabba” pengar?
— Jag har ett rätt bra jobb, är utbildad civilekonom, och har en relativt hyfsad inkomst. Alonzo jobbar på Statens Ungdomsråd och har också en bra inkomst så för vår del handlar det inte om pengar, säger Steppan utan att låta riktigt övertygande. Det handlar om… Skall man vara riktigt krass så handlar det om… För oss är det korp-rock’n’roll. Det här gjorde vi när vi var unga och tyckte det var kul. Det är lite grann som att sluta en cirkel.

HAR GÅTT ÖVER FÖRVÄNTAN

I slutet av januari spelade KSMB en vecka på Tre Backar i Stockholm. Deras första spelningar på över tio år.
— Det var fantastiskt. Hela veckan sålde slut på en gång så vi fick spela extra dagar. Tre Backar är inte så stort, det tar väl runt 300 personer. Vi hade ingen koll på om det skulle komma något folk eller inte så vi vågade inte boka en större lokal, samtidigt är en liten rökig lokal lite av vårt forum.
Steppan berättar även att de har gjort några ströspelningar i Stockholm efter Tre Backar giggen:
— Det har varit hysteriska spelningar med ett sånt drag att det inte är sant. Så fort vi kommer in blir folk eld och lågor och skriker som galningar. De kan texterna bättre än vad vi kan. Det är inte vår förtjänst att det blir så bra utan det beror på publiken som är helt sanslös. Ibland är det sånt brutalt drag att man nästan blir lite rädd, man är inte riktigt van för det är i alla fall tio år sedan vi höll på.
— Det som jag tycker har varit mest förvånansvärt och som har förvånat oss alla, och som vi inte har fattat förrän nu, är att vi har blivit generationsöverskridande. Nu när vi började lira så trodde vi att det bara skulle vara en massa 30-åriga “gubbar” som kom och lyssnade på oss men så är det inte. Det har varit allt från rätt unga människor till 40-åringar som har kommit för att lyssna, och det har vi tyckt varit fascinerande.

EN SISTA “TURNÉ”

Meningen är att det skall följas upp med ett 20-tal spelningar i landet, bl.a skall de spela på ett par festivaler.
— Det har varit lite tryck efter de här spelningarna vi har gjort så vi bestämde att vi skall köra ett varv ute i landet. Det blir ingen sammanhängande turné utan vi kommer istället att spela fredagar och lördagar. Vi kör sommaren sen så får det vara bra, säger Steppan bestämt.
Skall man tro honom så bör man alltså passa på att se bandet nu när man har chansen för den lär inte komma tillbaks, men vem vet för när det kommer till kritan så kanske de kör en Attentat-variant.
Kan ni förmedla samma energi och intensitet nu som på den tiden det begav sig, och känns det lika äkta och ärligt?
— Det är lite magiskt det där för det är faktiskt full rulle och det är det som är lite kul. Vi var lite tveksamma i början om det skulle hålla, om det skulle funka och om det skulle bli patetiskt eller inte. Vi har väl blivit lite rundare om magen och så men det funkar. En del låtar från “Bakverk -80” typ “Bohman” går ju inte att göra. Det skulle kännas lite konstigt att gapa och skrika på MUF och sånt idag, men det mesta funkar. Det är ju vi som har gjort låtarna, och vi sjunger om vår ungdom, förklarar Steppan.

INGEN NY SKIVA

Steppan som förresten är på väg till replokalen berättar vidare att deras repertoar består av 19 låtar och är en blandning av material från alla skivorna. Dessutom är en låt helt nyskriven. De har skrivit fler helt nya låtar men planerar enligt honom inte att släppa någon ny skiva.
Kommer ni att hålla fast vid det beslutet ifall något bolag ringer och ger er ett bra erbjudande?
— Alla har andra liv idag. Vi är inte musiker i den bemärkelsen utan vi håller på med andra saker så det här kommer egentligen lite i vägen om man säger så. Om man skall bli seriös och börja skriva låtar och spela in plattor så tar det en massa tid och energi och jag vet inte om vi har den orken.
Eftersom jag håller KSMB som ett av Sveriges bästa rockband så hoppas jag för deras egen skull att de lägger av som planerat och inte låter framgången, eller mammon, stiga dem åt huvudet. Nostalgi är trevligt om det är i lagom dos.