Vad gör en etablerad musiker när han några år efter det att han har lämnat det band där han skaffade sig ett grundmurat rykte blir riktigt spelsugen igen? Jo, tar kontakt med likasinnade och startar upp en ny (super)grupp. I alla fall var det precis vad f.d. Accept gitarristen Jörg Fischer gjorde när han drog igång vad som skulle bli Billionaires Boys Club. Resultatet finns att avlyssna på debutplattan “Something Wicked Comes”.

Jörg Fischer är väl fan inte svensk tänker säkert de flesta av er, och det har ni ju rätt i. Men av B.B.C.’s fyra medlemmar är två svenskar, vilket berättigar deras medverkan i Backstage. Förutom av Jörg består de av sångaren Mark Boals (ex-Malmsteen och Nugent), trummisen Anders Johansson (ex-Silver Mountain, Malmsteen och Blue Murder) och basisten Magnus Rosén. Eftersom Magnus är den minst kända av medlemmarna valde vi att prata med honom. Han börjar att berätta lite om sin egen bakgrund.
— Kung Sune var det första professionella sammanhanget jag var involverad i. Åkte omkring i folkparkerna med honom för tolv år sedan. Hade sen under många år ett band som hette Von Rosen ihop med sångaren Pete Sandberg (Alien, Coverboys m.fl.). Vi gjorde ett par singlar som spelades lite grann på radion. Efter det bodde jag några år i Kalifornien och spelade med lite olika band.
Bland annat spelade Magnus tillsammans med några gamla Frank Marino medlemmar i bandet Stratus, som bl.a spelade in en platta som han är osäker på om den är släppt eller ej.
Han fortsätter med att berätta hur bandet startade:
— Ett tag efter det att Jörg hade hoppat av från Accept började han leta efter folk till ett eget band. Ett par år senare träffade han Anders Johansson och de började att skriva lite tillsammans. De fortsatte att leta efter medlemmar och kom då i kontakt med Mark Boals som Anders kände sedan tidigare. Sen träffade jag Anders och Jörg i Kalifornien och vi blev kompisar. Jag tyckte det de pysslade med var väldigt, väldigt bra. Vi gjorde några studiojobb tillsammans och sen bara fortsatte vi. Det var aldrig frågan om någon audition utan jag växte liksom in i det.

SPELADES IN I SVERIGE

Strax efteråt hörde Per Stadin av sig till Anders och Jörg med ett erbjudande om att åka till Sverige och göra lite coverspelningar. Coverboys som de kallade sig kompletterades av tidigare nämnda Pete Sandberg. I och med att Per spelade bas så kunde inte Magnus följa med hem till Sverige. Det var under den turnén som de spelade in “Something Wicked Comes”, och däri ligger förklaringen till varför det är Per Stadin och Marcel Jacob som spelar bas på det mesta av skivan. Magnus själv spelar bara med på en låt (fast på Japan-utgåvan blir det på fler), vilket han förklarar så här:
— Under Coverboys-turnén dök det upp möjligheter att få spela in en platta. I och med att jag var på andra sidan jordklotet så lånade de in Per och Marcel för att de skulle hjälpa till. Senare var det tänkt att jag skulle komma över och spela in basen på nytt men i och med att det redan hade blivit så bra fanns det egentligen ingen anledning till att slänga ut en massa extrapengar bara för att det skulle vara jag som spelade bas på plattan. Därför valde vi att behålla det Per och Marcel hade spelat in. Det har alltså inget att göra med vem som är medlem i bandet utan det var olika omständigheter som spelade in.
— Visst var det väldigt oturligt för min egen del att det blev så men jag är glad och tacksam att det var jag som var påtänkt som, och att det är jag som är, basist i bandet.
I Tyskland har B.B.C. kontrakt med Polydor där de säkert kommer att återfinnas i alla andra europeiska länder i fall det är fler som kommer att släppa plattan. I Sverige däremot ger lilla Blackbird Records ut plattan.
— Redan i Kalifornien började vi spela in och göra demotaper inför den platta som vi hade bestämt oss för att spela in. Anders och Jörg kom i kontakt med Blackbird Records under Coverboys-turnén. De fick chans att spela in skivan utan att det kostade någonting. I gengäld fick Blackbird ensamrätten i Sverige. Vi var eniga om att det var bättre att ha en färdig skiva än en demotape när vi hörde oss för med olika skivbolag. När mastertapen var klar åkte Anders och Jörg ner till Tyskland där de gillade vad de hörde. Att Accept har återbildats gjorde inte saken sämre, menar Magnus.

TRADITIONELL HÅRDROCK

Efter att ha lyssnat igenom “Something Wicked Comes” ett antal gånger kan jag konstatera att det handlar om traditionell hårdrock. Något Magnus håller med om:
— Tycker att det är ganska 70-tals inspirerad hårdrock, med en släng av 90-tal. Det är väldigt melodiöst men ändå ganska tungt. Jag tycker att det är en riktigt bred platta. Det är allt ifrån en ballad med akustisk gitarr till ganska ösiga låtar. Vissa låtar är mer hitbetonade än andra men så är det väl på alla skivor. Det är väl ingenting som sticker ut mer än att det musikaliskt är väldigt bra.
— Det skall bli väldigt, väldigt spännande att se vad som händer till nästa platta. Då har bandet existerat lite längre, med mer och fler idéer.

TROR PÅ DET DE GÖR

I en tid när Seattle och grunge är honnörsord kan man fråga sig om ett band som B.B.C. har någon chans att slå igenom för som trenden är just nu ligger deras musik fel i tiden.
— Det är väl en självklarhet att man tror på det man gör och på att det skall fungera. Jag tycker själv att det är ett väldigt bra låtmaterial, säger Magnus. När man är ute på olika ställen så märker man att folk gillar och är inne på det här med 70-talet och 70-tals rock. De är inte så styrda av den trend som gäller på MTV som man kanske kan tro.
— I och med att trenden är som den är, åtminstone om man tittar på MTV, så finns det en ganska god chans för oss eftersom konkurrensen inom det vi sysslar med inte är så stor just för tillfället. Jag tror att vi har en bra chans. Dessutom är det väldigt duktiga musiker med i bandet, vilket gör att det blir hög kvalité på allting.
Just det här med att det är erkända och etablerade musiker talar helt klart till B.B.C.’s fördel.
Magnus:
— Det säger sig själv för folk behöver inte vänja sig vid nya ansikten. Visst, vi är en ny konstellation och jag är ett nytt ansikte… Tror det är en fördel att ha en blandning av beprövade namn och “nya” förmågor. i t.ex Japan är de väldigt intresserade just för att det är folk som redan är kända. Fast huvudsaken är trots allt musiken och att det är en fungerande konstellation med bra kemi sinsemellan.
Närmast på bandets program väntar en turné. När vi pratas vid är ingenting färdigbokat men planerna är långt framskridna. De kommer att starta här i Sverige och de räknar med att vara ute hela augusti. I skrivande stund verkar det bli turnéstart i lilla Ed i Dalsland den 24/7 på en gala med nästan tio band — där bl.a Red Fun, Snowstorm och Destiny skall spela. Efter det väntar Tyskland, Japan och lite längre fram troligtvis också USA.
Magnus avslutar med att berätta att även en ny platta är inplanerad.