I en stad som Östersund, där del nästan känns som om punkscenen brinner på sparlåga, så är det alltid lika kul när det dyker upp nya konstellationer som värmer i mörkret och som vägrar ge upp. Jag tycker att det är viktigt att man hjälper varandra i en stad som verkligen behöver det, men missförstå mig inte, syftet med den här intervjun är inte att jag vill visa att jag minsann “drar mitt strå till stacken”, utan anledningen till att jag överhuvudtaget gjorde den är att jag verkligen uppskattar del svulstiga kängmangel som UNCLE CHARLES så briljant visar upp. Dessutom är de trevliga människor och del skulle inte skada om fler fick upp ögonen för det här bandet och märker att det fortfarande finns eldsjälar i den här stan som kämpar för att “scenen” inte ska dö.
Det kanske finns läsare som undrar varför jag inte gjorde ert liveintervju med bandet om jag ändå bor i samma stad som dem, men jag gillar bara inte det sättet att intervjua band på och skickade i vanlig ordning några frågor genom e-mail istället. Kan även tillägga att alla i bandet har svarat på frågorna, förutom på de ställen där annat är angivet.

1. UNCLE CHARLES har väl bara funnits i några månader och ändå har ni redan spelat in och släppt en bränn-cd, en egen 7″a och gjort en split-kassett. Medan andra nystartade band i regel brukar stå och harva i replokalen en lång period innan de är redo att ta steget och släppa en platta så verkar ni snarare göra tvärtom. Vart får ni all kreativitet ifrån och är ni inte rädd för att materialet kommer kännas ihopstressat om man har för bråttom med att spela in det?
Hasse och Sylen surrade på fyllan när de var på “Gatufesten 2002” att det vore skoj att ha ett mindre seriöst band som lirade mangel. Sagt och gjort. De tog tag i saken efter Storsjöyran och repade in några färdigskrivna dänger som Sylen hade på lager.
Till en början så var det bara Hasse och Sylen som ingick i projektet och de hade inga som helst planer på att det skulle bli ett så pass seriöst band som det är i dagsläget. Efter att man spelat in 16 låtar (med enbart trummor och bas) på Hasses digitalporta (studio 914) kom frågan om vem som skulle lägga gitarr och sång. Fredrik, som inte hade hållit i en mick på år och dar, tillfrågades. Det resonerades som så att han är en trevlig prick och gastar mäktigt. Men det är alltid roligt och mer varierande med växelsång när man spelar käng så vi ville ha en vokalist till. Sylen hade sett Ullis i MISLED YOUTH Uppträda tidigare l på sommaren och han tyckte att hon var en jävel på att få ut sina aggressioner via en mikrofon, så även hon blev tillfrågad. Båda två tackade ja. Dimman fanns nära till hand så han fick lägga gitarrerna, även han är en cool jävel. Dessa 16 låtar slafsades/stressades ihop och spelades in på knappt tre dagar, och om man ska kolla tillbaka på inspelningen hade vi kunnat lägga ner betydligt mycket mera tid på allt. Låtmaterialet är väl knappast heller det bästa och mest varierande som gjorts inom punkscenen idag.
Nuförtiden lägger vi ner betydligt mycket mer jobb på alla låtar som görs alla får vara med från början till slut och och tycka till när vi skriver låtarna som ett band, vilket vi knappt var till en början.

2. Det har poppat upp en massa band med “lustiga” och annorlunda namn som YOUR HALO IS A RADAR, TRAPDOOR FUCKING EXIT och ROBOT HAS WEREWOLF HAND i punkscenen de senaste åren och ni är ju inget undantag, för UNCLE CHARLES är väl inte ett speciellt vanligt namn på ett band som spelar skitig käng. Vad tror ni att det beror på? Har folk helt enkelt börjat försöka vara lite nyskapande och insett att det faktiskt är tråkigt med bandnamn som börjar med “Dis”, eller är det bara ännu en övergående trend? Varför valde ni att heta just UNCLE CHARLES?
Vi hade många namnförslag innan UNCLE CHARLES kom upp. Till en början skulle vi heta COBRA-KAI, men det var tyvärr upplaget. Det är roligare med ett bandnamn där det inte ar så uppenbart vilken slags musik man spelar. Sen att Fredrik har en polsk farbror som heter Charles har även varit en bidragande faktor.
Varför andra band har konstiga namn kan inte vi svara på.

3. Som den smutsgrävande och skandalsuktande skribent jag har förvandlats till så har jag fått nys om att tre av er även spelar i band som HUMAN WASTE, MISLED YOUTH och SATURDAY’S HEROES. Blir det aldrig krångligt att få tid över till att repa med UNCLE CHARLES? Hur högt prioriterar ni bandet? Ar ni seriösa och satsar stenhårt eller känns det bara som en kul grej att syssla när tid och tillfälle ges?
Det enda som ställer till det när det gäller reptider är att alla jobbar/pluggar på olika tider så det är svårt att klistra ihop det så att alla kan vara med på repen samtidigt. Vi prioriterar UNCLE CHARLES lika mycket som vilket annat band som helst och vi satsar självklart stenhårt, samtidigt som det är jävligt roligt att repa när tid och tillfälle ges. Musik ska vara roligt. Om det blir så att det känns påtvingat håller man inte på med musik för att det är roligt. Då borde man ta sig en funderare på varför man egentligen spelar.

4. Med tanke på Hasses mörka förflutna så undrar jag givetvis om det händer att han ibland drömmer sig bort och börjar vispa baktakt istället för d-takt på repningarna? Förresten, han börjar fan få pli på kängen, snart kanske intresset för den fina och sofistikerade musik han spelar i SATURDAY’S HEROES är som bortblåst, eller vad säger ni?
Vi instämmer. Hasse börjar verkligen få kläm på 2-takten. Snart är den sofistikerade musiken som bortblåst, och om sanningen ska fram så har Hasse beställt en nitjacka och ett par skotskrutiga brallor från Blue Fox och ska bli kängpunkare på heltid. Så snart kan SATURDAY’S HEROES börja se sig om efter en ny trummis.

5. Hur tycker ni att det är att bo i Östersund? Själv tycker jag att det kan vara jävligt tråkigt vissa dagar eftersom det allvarligt talat inte finns mycket att göra här, men ibland så är det ändå jävligt skönt att bo i en mindre stad. Hur trivs ni här?
Östersund är väl ändå en ganska mysig stad, men tråkig stundvis. Sen så är det väl lite upp till en själv vad man gör av situationen. Det händer knappast mycket om man bara sitter på arslet och klagar på att det aldrig händer något. Nackdelen med att bo i en mindre stad är väl allt tissel-tassel och skitsnack. I Östersund vill folk gärna veta allt som händer om allt och alla, och folk gottar sig åt andras misstag och fall.
Östersund har även en tendens att påbörja saker och att sedan inte avsluta dem, t.ex. alla halvdanna sportanläggningar och andra obskyra projekt.

6. Det finns väl knappt någon “scen” för hardcore och punk i den här stan längre. Det var annat för kanske 6 år en, när Gamla Tingshuset nästan alltid var packat med sluskar och annat patrask som kommit för att lyssna på mangel. Vad tror ni är anledningen till att det har blivit så här i Östersund när det på så många andra ställen i Sverige fortfarande brukar komma mycket folk på sådana konserter?
Intresset för punk är väl inte lika stort i Östersund längre, vilket det var för ett antal år sen, och det är jävligt tråkigt tycker vi, men visst finns det finns det kvar en bitter liten skara som muttrar över att samhället är skit, dricker folle och lyssnar på punk. Vad som kan ha orsakat det har har vi ingen aning om. Kanske beror det på att “den nya generationen” hellre sitter hemma bakom en data än att göra någonting kreativt som att spela instrument t.ex.
Det är bara att kolla på alla fritidsgårdar i Östersund. Förut fanns det lätt över 7-8 band på varje gård (totalt har vi väl tio stycken fritidsgårdar = 70-80 band), och nu finns det knappt 7-8 band på alla gårdar tillsammans. Det är ju oftast där alla har börjat en gång i tiden.

7. Anders och jag har vid några tillfällen diskuterat erat sound och kommit fram till att flera band som finns eller har funnits i trakten påminner en aning om varandra i soundet. Är detta endast en ren tillfällighet eller hade ni bestämt redan innan ni repade första gången vilken slags inriktning inom punken ni skulle ha? Varför började ni t ex inte spela “TRAGEDY-käng” som är så populärt i punkscenen just nu?
Vi vet inte om vi kan hålla med om att alla band i Östersund har samma sound, men när det gäller oss så hade vi redan från början bestämt oss för att spela rak, enkel, skitig gammal hederlig kängpunk utan krusiduller.
Varför ska man följa en trend? Visst, vi tycker att “TRAGEDY-käng” är bra, men det är inte den musiken vi valde att spela. För de flesta band är det ju ganska naturligt att utvecklas också, så vem vet var UNCLE CHARLES hamnar i framtiden…

8. Det har börjat dyka upp fler och fler skägg i punkscenen, något som förbryllar mig en smula. För några år sedan ansågs det ganska gubbigt med skägg men nu har det blivit ett ganska vanligt attribut bland käng- och crustsluskar. Jag menar, är det punk med skägg eller? Är detta ännu en protest i kampen mot det civiliserade samhället?
Det är punk som fan att ha skägg!!! Sylen har sparat ut sin skägg enbart för att han inte skulle vara så punk som han egentligen vill vara annars. Han har inte sparat ut sitt skägg på grund av sin lathet och sin kraftiga skäggväxt.
Vad det beträffar Fredrik så har han skägg för att komma så långt ifrån det civiliserade samhället som möjligt. Han ska även flytta ut till skogen och bo i en stuga och leva på kottar. Varken Sylen eller Fredrik är inte heller särskilt ungdomliga längre. De är inget annat än två avdankade gubbsjuka luffare.

9. Från början hanterades gitarren i bandet av Dimman (HUMAN WASTE och A*TEEM), en roll som senare axlades med finess av Crille (OPPOSITION). Varför slutade Dimman? Ledsnade han eller ledsnade kanske ni på honom? Några smaskiga detaljer?
Dimman la gitarr på inspelningen, men han har aldrig varit med och repat. Han är ett försupet svin som gärna får medverka i skitband SOM HUMAN WASTE och A*TEEM, men sådana patrask som han hör inte hemma hos UNCLE CHARLES. Dessutom har han redan allt för många bollar i luften redan så vi tog ett snack med honom och vi kom fram till att det inte skulle bli så mycket tid över för UNCLE CHARLES för hans del, och vi ville ha en gitarrist som kunde vara med på alla repen och inte bara på vart fjärde.
Crille hoppade med i samma veva som vi fick våran första egna replokal. Crille är en trevlig prick som är både lättlärd och rolig att umgås med.

10. Det verkar förekomma många smeknamn och alias i UNCLE CHARLES och kretsarna omkring. Är detta ett sätt för er att dölja inavel bland banden eller känns det otufft att skriva “Thomas — Sång” på ett skivkonvolut om man spelar respektingivande kängpunk?
Alla har ju smeknamn så varför inte använda dom? Eller vad säger du Trashank, Zodiakk, Punkarn eller vad du nu brukar kalla dig?
I UNCLE CHARLES är det väl ändå inte så stor inavel? Varken Fredrik eller Crille har något annat band vid sidan av och MISLED YOUTH ska eventuellt läggas på is under obestämd tid så då har Ullis också bara UNCLE CHARLES. Och vi har absolut ingenting att dölja!
Otuffa som vi är skriver vi väl ut våra namn: Fredrik Myrdhén — sång, Ulrika Hamrén — sång, Joakim Staaf-Sylsjö — bas och sång, Christian Rudin — gitarr, Hans Lundkvist — trummor.

11. Rätta mig om jag har fel, men vad jag vet brukar inte den större delen av UNCLE CHARLES dyka upp på demonstrationer här i Östersund. Personligen tycker jag ibland att vissa demonstrationer känns meningslösa. Åtminstone i den här inskränkta stan. Visst, det handlar oftast om viktiga frågor, men de som är intresserade och villiga att vara delaktiga går ju redan i demonstrationståget medan folket den riktar sig mot bara rycker på axlarna. Om en förändring ska ske tror jag att det krävs mer än utnötta paroller på gatorna. Det är ju nästan bevisat att civil olydnad väcker större uppmärksamhet eftersom det blir ett jävla liv i pressen när någon tagit saken i egna händer. Hur ställer ni er i frågan? Håller ni med eller har ni kanske en annan uppfattning?
Alla i UNCLE CHARLES har varit, eller är, mer eller mindre engagerade i demonstrationer. Ibland kan det förvisso kännas ganska hopplöst att demonstrera, men det är alltid någon som får sig en tankeställare bland åskådarna. Självklart ges civil olydnad mer utrymme i pressen, för att det är olagligt. Vi anser ändå ett civil olydnad är den bästa kampmetoden, men det ena utesluter ju inte det andra.

12. En fråga som spinner vidare i ungefär samma ämne. Er första 7″a bär namnet “Action Speaks Louder Than Words” och ni har även gjort en låt som heter “Höj Era Röster, Höj Era Nävar”. Det ger intrycket att ni är ett ganska revolutionärt band som verkligen vill försöka förändra samhället. Precis som ni säger så måste folket ta till handling och inte bara ord om något ska förändras. Vad gör ni som privatpersoner förutom att skriva och sjunga om eländet?
Man kan vara revolutionär utan att vara iförd rånarluva och kasta sten på polisen, därmed inte sagt att vi tycker att det är fel. Alla i bandet tror på en revolution, men sen har vi delade åsikter om hur den ska utföras. Revolution är ett JAVLIGT stort ord. Alla i bandet kämpar på olika sätt. Vissa genom aktioner och vissa genom andra metoder, men vårt enade budskap kommer fram i våra texter.

13. Ni spelade på Punkfest 6 i Umeå förra året. Vad tyckte ni om den spelningen och om tillställningen i övrigt? Hur kom det sig att ni fick spela där? Var det någon av arrangörerna som hade hört talas om er eller kontaktade ni dem? Innan den spelningen hade ni bara spelat live en gång tidigare, men kommer ni försöka fixa fler spelningar i Sverige nu?
Punkfest 6 var ett förbannat bra arrangemang. Bra band, mycket folk, distros/skivförsäljning och god mat. Det var Klas (en av arrangörerna) som tog kontakt med oss och frågade om inte vi ville komma upp och spela och vi tackade självklart ja.
Spelningen gick väl bra förutom att vi var ganska tråkiga på scen, men det var roligt att spela. Vi har ju inte funnits så länge som band så vi har inte så mycket live-erfarenhet men det verkade ändå som att en del folk tyckte att det lät bra, för vi fick en del beröm efter spelningen.
Vi kommer att repa lite nu till en början och skriva lite nya låtar, men självklart kommer vi att jaga så många spelningar som möjligt i framtiden. Att åka ut och spela är ju bland det roligaste som finns. Man kommer varandra närmare som grupp, träffar mycket nytt folk och får se sig omkring.

14. Som jag nyss nämnde har UNCLE CHARLES stått på scen två gånger. En sak som jag tänkte på under båda spelningarna var att ni i samband med låten “Hjärntvättad” nämner att man inte ska tro allting som står eller sägs i media. Vad är det som gör erat budskap mer tillförlitligt än deras? I mina ögon fungerar många punkband själva som en slags media, som nästintill dikterar vad som är rätt och fel. Det är inte ofta som jag stannar upp och tänker på om det som sägs är sanningsenligt eller inte. Det mesta sväljer man ju med hull och hår om det inte låter helt otroligt. Hur ska folk veta vad de ska tro på och varför ska man välja vad ett punkband som UNCLE CHARLES har att säga framför media som tidningar, tv eller radio?
Att man inte ska tro på allt som står och sägs i media borde folk veta om vid det här laget och sen att man ska tro på allt som UNCLE CHARLES säger ska vara sant har vi knappast påstått.
Vi förespråkar bara den uppfattningen vi har om saker och ting, sen är det upp till var och enskild individ att bilda sina egna uppfattningar.

15. Jag tänkte egentligen inte fråga, men när vi ändå är inne på frågor om media så har jag gått och grunnat på en sak. Vid flera tillfällen när tidningarna här i Östersund har uppmärksammat UNCLE CHARLES så verkar skärpan ha fokuserats på först och främst på att Sylen spelar i bandet. Kan man säga att han är bandets frontfigur eller har det här bara blivit lokalpressens inriktning eftersom Sylen är “känd” för sin involvering i olika band och projekt sen tidigare?
Vi har absolut ingen/inga frontfigurer i UNCLE CHARLES. Alla fyller upp sina uppgifter väldigt bra. Varför lokaltidningarna skriver att det är “Sylens band” får du fråga dem om. Vi har ingen inverkan till vad de skriver.
Sylen: Detta är ingenting jag har valt och eftersträvar. Jag är måttligt less på att våra lokala tidningar ska blomma upp allt när jag har ett finger med i spelet. Alla får sådana höga förväntningar så fort jag gör något eller är med på något, och det sätter en jävligt stor press på mig vilket jag tycker är skitjobbigt! Alla ögon riktas på mig… Jag är aldrig ensam i en grupp eller i projekten jag gör. Många bäckar små, men det tyckts tidningarna aldrig förstå. Jag vill bara att saker ska hända och driver på så mycket som möjligt.

16. Attack Tapes släppte förra året en split-kassett mellan er och det amerikanska bandet STRAIGHT EDGE KEGGER. Jag hade aldrig hört talas om det bandet innan, men jag måste säga att det inte lät något vidare. Vad är det för band och hur blev den där kassetten till? Den känns rätt onödig att ha i sin ägo om man redan har bränn-cd:n…
Krogh/Blindead (om vi får rätta dig), tog kontakt med oss och frågade om inte han fick släppa en splitkassett med oss och ett amerikanskt band. Vi hade inga osläppta låtar just då och han ville få ut kassetten så fort som möjligt så han frågade om han inte fick ta låtarna från cd:n. I och med att cd bara trycktes i 100ex och är slutsåld så tyckte vi att det var ok. Det blir som en andra press, fast på kassett, och för samma pris får man ett band till på köpet.
STRAIGHT EDGE KEGGER kommer som sagt från USA, och det är medlemmar från HATE MAIL KILLERS om du/ni har hört dem. Sylen har väl haft lite kontakt via mail med Lon och Meg, men vi kan väl knappast påstå att det är några vi känner.

17. Feminismen har ju varit i ropet ett bra tag nu. Vad tycker ni om feminism och vad betyder det för er? Jag har sett mig själv som feminist eftersom jag vill ha ett jämställt samhälle, men nyligen läste jag en artikel om detta där det stod att det är viktigt att tjejerna/kvinnorna utkämpar den här kampen på egen hand eftersom det är först då man kan nå ett jämställt samhälle. Vad tror ni? Kan en kille verkligen kalla sig för feminist?
Man får kalla sig vad man vill, men vi tror att det är svårt för en kille att fullt ut sätta sig in i kvinnornas levnadssituation. Det råder delade meningar i bandet hur den feministiska kampen ska utföras, men vi strävar alla efter ett jämställt samhälle där kvinnor och män har samma rättigheter.

18. I förra numret av den här blaskan skrev jag en kolumn om “gemenskapen” i Östersundsscenen och att jag ibland får känslan av att folk bara är intresserade av sina egna band och inte vill stödja andra som kämpar. Hur tycker ni att det fungerar? Har ni själva haft några dåliga erfarenheter eller känns allting tipptopp?
Vi är ett ganska självgående band som inte kräver att folk ska supporta oss, men det är ju alltid kul med support. Sen så finns det ju vissa som pratar om att man ska stötta varandra och alla band som har sitt fäste i Östersund, vilket ar något som man knappast märker av.
Lite erfarenhet har man ju av att vissa personer/grupper kör med ett jävla rävspel. Så fort det börjar gå bra för ett band och de börjar få uppmärksamhet ska alla genast börja snacka en massa skit! Östersund gör så mycket bra musik och istället för att hjälpa varandra ut sätter man hellre käppar i hjulen på andra band så att man själv kommer “längre”.
Sylen: Personligen försöker jag köpa det mesta som släpps lokalt och gör allt för att stödja den lokala scenen med allt från att köpa skivor till att gå och kolla på spelningar. Man kanske inte tycker att allt man köper är bra, men när det är en polare som spelar i ett band så köper man självklart plattan för att stödja. Det är ju alltid kul att höra hur det låter!
Det vore kul att få veta hur många av ens vänner som egentligen har köpt någon av våra skivor.

19. Ni trodde säkert inte att den här frågan skulle dyka upp, men småaktiga som vi är här på redaktionen så tog vi med den ändå. Varför snodde ni A Monument To Failure-loggan? Var det ett medvetet drag i strävandet för att splittra scenen?
Om vi ska prata om vem som snor från vem, ska ni knappast anklaga oss för någonting. Det finns lätt över 1000 punkband/zines/distros/bolag som har använt typsnittet “Adler” till någon form av text i antingen skivkonvolutet eller flyers. Sen så är väl knappast stjärnor något nytt påfund som ni var först med, eller har vi fel?
Ni kanske har tagit patent på eran logga, vad vet vi? I sådana fall får ni val anmäla oss så får vi reda ut frågan i en rättegång om ni skulle vilja gå så långt. Hahaha…
Äh, seriöst. Om vi ska vara ärliga så hade vi knappast AMTF i åtanken när vi satt och pillade på skivomslaget, och som vi redan sagt så är det knappast ett sällsynt typsnitt vi/ni har använt oss av.
En fågel kvittrade i våra öron att ni i eran tur har snott loggan av Regression Records, kommentar…

20. Det känns nästan uppkäftigt att fråga med tanke på er produktivitet, men har ni några nya plattor eller eller spelningar på gång?
Framtida planer är väl att hårdrepa och spela in ett gäng nya låtar som kommer hamna på diverse samlingar. Det vore kul om man kunde få åka ut och spela lite också. Annars så är det väl inte så mycket mer som är planerat. Vi tar helt enkelt en dag i taget, så får vi se vart det leder i slutändan.

21. Precis som allting roligt här i livet, så har även denna intervju ett slut. Tack som fan för intervjun och jag önskar er all lycka i framtiden. Har ni något att tillägga eller kanske några tänkvärda ord ni vill dela med er av innan vi sätter punkt?
Man får tacka så mycket för att vi fick medverka och ta plats i erat fanzine. För övrigt vill vi alla berömma er för en jävla bra och välskriven tidning. Lätt Sveriges bästa blaska just nu.
Fortsätt i samma stil och lycka till i framtiden!

22. Förresten, jag höll på att glömma… Eftersom ni bor i Östersund måste jag ju fråga om ni har haft några sammandrabbningar med den gode Rimi-Peter?
Rimi-Peter? Är det inte han som brygger hemmagjort vin och gillar att skita på sig?

Uppdatering:
Efter att den här intervjun blev färdig har UNCLE CHARLES fått förstärkning av Funky Jens, numera även han sångare i bandet. De spelade för en tid sedan in nytt material och är inom en snar framtid aktuella genom en split-7″a med HUMAN WASTE samt medverkan på “Kids Wanna Dance”-V/A 7″.